Rolf Brattström

Arvid

Arvid
Heter en ung släkting till mig. Jag har varit med honom några dagar. Han är drygt året. En liten stadig blond och båögd bit med alla later och maner som en människa i hans ålder har. Nyfiken med kort tålamod kramig och nära till lipen. Sned i humöret när hungrig eller trött. Vilket kan inträffa när som helst. Som ett barn helt enkelt. Tuffare och konstruktiv med mig än när modern är närvarande. Vi byggde med Duplo lego, babyvarianten av lego, stora klossar som sätts stadigt ihop. Det blev ett torn med etager där vi fäste djur av alla slag. Han var allvarlig och med i projektet. Ett högt torn. Många djur blev det som stod på olika nivåer. Det var första gången han inte omedelbart förstörde det vi byggt. Det finns hopp för mänskligheten och för Arvid.

Då kom jag att tänka på vad som utgör en civilisation. Är det inte helt enkelt samverkan mellan människor? I ett urgammalt perspektiv handlar det om att apmänniskor drog nytta av att samverka i jakt och så småningom odling, att samverkan bidrog till eller rent av var förutsättningen för att flocken, familjen/gruppen, skulle överleva. Men det har den lilla pojken med de troskyldiga ögonen ingen aning om.

Det är svårt och tidskrävande att bygga ett humanistiskt och rättvist samhälle. Det är lätt och går fort att skapa ett fascistiskt samhälle. Qvick fix hör den kommersiella reklamvärden till. Den passar med totalitära samhällen.

När jag som ung veterinärstudent besökte den då statliga hundskolan i Sollefteå fick jag lära mig att blindhundar och polishundar valdes ut från utvalda valpkullar och genomgick mycket träning med proffesionella hundförare. Få klarade att kvalificera sig även efter lång träning. Däremot var det lätt att få fram vakthundar och hangarhundar som bara skulle anfalla. Dom behövde bara matas med bristande tillit och misstänksamhet. Och fysisk träning.

Jag tror det gäller människor också. Om det uppväxande släktet får god omvårdnad blir bekräftade och i bästa fall älskade får vi en fredlig värld. Flummigt tänkt måhända, men vad är alternativet? Det uppväxande släktet behöver också få jobb, möjlighet att försörja sig, bostad, föröka sig och lite kul, typ kultur som tilltalar dom.

Hur fixar man det? Nyliberalismen är väl knappast lösningen!

Rolf Brattström

Kommentarer är avstängda.