Elaka sommartankar
Äntligen ro i sittbrunn. Då kan man tänka på annat. Som att ordet apotek har fått en ny innebörd. Med tung TV-reklam för mestadels onödiga kosttillskott och smink och med låg kvalitet på receptleveranser snyltas på begreppet apotek. Apotea, Hjärtat, Kronan och Doctor Smuggels eller vad de nu heter. Apotea hävdade länge i reklamen att de var ”godkända” av läkemedelsverket. Dom godkänner inga, dom registrerar endast. Apotek i folkmedvetandet var en lokal där man kan hämta receptbelagda mediciner som är lagerhållna eller snabbt tillgängliga vid sjukdom eller vid påvisad brist av mineraler, vitaminer eller andra näringsämnen, skavsårsplåster och receptfria mediciner. Nu är det mera flärd och obskyra, hårt reklamerade så kallade hälsoprodukter än bot. Den nya innebörd av vad apotek betyder får vi tacka kristdemokraternas förre ledare Göran Hägglund för. En okristlig gärning tycker jag.
Reklam i TV upplevs som störande. Det är väl ett objektivt faktum. Även den mest vardagsliberale som hyllar entreprenörskap och smart sell-man-ship väljer bort reklamen om hen kan. Filmer, sport och nyheter avbryts ofta och långvarigt, så mycket som en kvart är inte ovanligt. Många tycker det är frustrerande. Men man kan köpa sig fri. Man kan mot betalning få tillgång till kanaler utan reklam eller mot betalning se programmen efteråt så man kan spola förbi reklamen. Nu senast när friidrotten avbröts för reklam tipsades om att man kunde slippa den på C-More. Det är en klass- och bildningsfråga. Ju fattigare och ju mindre medveten om hur undvika reklam desto mer utsätts du för. Att få folk att spela på internetkasino eller sportresultat måste, av reklammängden att döma, vara mycket lönsamt. Mer lönsamt än ”brun utan sol” och Marbodalskök i alla fall. Å andra sidan så görs det dyr reklam i tidningar för stora patriciervåningar i dyra stadsdelar som endast ett fåtal har råd att köpa, ett fåtal som ändå hade hittat de där objekten. En slags wannabee-reklam, avsedd att motivera mäklarnas osannolikt höga arvode kanske, men också för att hålla suget uppe i bredare lager av befolkningen. Suget efter vad? Oberoende? Frihet? Elegance? Kasinovinsten materialiserad i en stor matsalsmöbel i ett stort vackert rum? Vi behöver både bröd och skådespel. Men varför är pjäsen så dålig? Ibland, som i kväll, kan jag få en obestämd känsla av att själva samhällsystemet skiter sig på tummen. Att vi uppmanas att sträva åt fel håll.
En man har varit full och dum på en fest på en ö. Han hade inga vänner i alla fall inte där och då som tog hand om honom, som lurade honom bort från sällskapet och nattade honom. Då hade han vaknat med en mer hanterbar ruelse över kvällen innan. Tuff luck! Men jag kan inte tycka synd om honom. Han har administrerat den största förmögenhetsomfördelningen i modern tid genom att sänka skatterna främst för den rikare delen av befolkningen med flera hundra miljarder. Skolan och sjukvården behöver dom där pengarna.
Jag blir lyckligtvis avbruten i mina gemena tankebilder av blamagen när ett par neonblå trollsländor flyger nära förbi, tydliga i återskenet från den ljusa himlen mot den mörka stranden. Med bakkropparna ihop som en insektskonstruktion av en drönare. Somt tycks fungera. Biologiska fundamenta gäller än.
Augusti 2017
Rolf Brattström