Nationaldagen

Idag firar vi Sveriges Nationaldag.
Idag går också Tidö-regeringens nya medborgarskapslagar i effekt vilket även retroaktivt ändrar på reglerna för alla som redan sökt medborgarskap.
100 000 människor väntar på besked och många har väntat på besked i över 2 år. Men eftersom de nya reglerna gäller även de som redan sökt så måste antagligen allihopa söka om samtidigt som handläggningstiderna kommer bli ännu längre.

Att det här genomförs på just vår nationaldag är inte en slump och signalen det skickar är osmaklig.
Se bara på hur Moderaterna valde att förskottsfira den nya lagen.

På senare tid har de försökt vända sin retorik och såväl Ebba Busch som Johan Forsell har börjat prata om hjärta. Vad är det då som får Tidöpolitikernas hjärtan att bulta lite extra?
Vi kollar moderaternas sociala medier efter hjärtsymboler.

Att neka folk som flyr krig och förtryck trygghet är tydligen vad Moderaterna tycker förtjänar att firas med ett hjärta. Fräscht.
Nationen i sig har inget egenvärde utan det är kultur och ideal som spelar roll.
Den kultur och de ideal som Tidö-Sverige står för gör mig raka motsatsen till stolt och glad.
En av de sakerna som gör mig lite extra glad med Sverige är allemansrätten. Jag tycker det är något så fint och talande med att vi har vissa saker som vi inte tycker kan ägas. Som rätten att röra sig fritt i naturen oavsett markägare. Att det finns andra värden som går före den privata äganderätten. I samtal med personer från t.ex. USA som blir provocerade över att de inte skulle ha rätt att skjuta inkräktare på deras mark så blir synen på människor, samhälle och natur så himla tydlig.