Det har varit mycket känslor och tankar efter valet och än är det långt ifrån klart vad vi kommer ha för styre de kommande fyra åren.
Men en sak kan vi iaf konstatera, ADJÖ TIDÖ och Vänsterpartiet är det parti som ökar mest av alla! Vi gör vårt bästa val sedan 1998 och ser ut att plocka hela 30 mandat!
Här i Enskede har vi gjort det väldigt bra men som väntat så har vi trots allt backat lite i kommunvalet. I förra valet var det väldigt många miljöpartister som proteströstade på oss efter att MP suttit i styret tillsammans med högern och genomfört en lång rad privatiseringar och utförsäljningar.
Man kan också spekulera i att vissa har blivit lite skrämda av de enorma drev som förts gentemot V. Dels kring allmän ekonomisk politik men kanske framförallt kring vårt stöd för Palestina och hur det har kommit fram hur några kandidater på icke-valbar plats har uttryckt sig grovt antisemitiskt. Det finns mycket som kunde hanterats bättre kring den frågan och förhoppningsvis har vi bättre rutiner framöver där vi bland annat går igenom kandidaters sociala medier innan vi skriver upp de på kandidatlistor. Men samtidigt har vi som parti varit glasklara med att den typen av saker är oacceptabla och det har lett till omedelbar uteslutning. Det är ingen som i god tro på allvar tror att det finns en utbredd antisemitism i Vänsterpartiet. Långvarig forskning kring antisemitism visar tydligt att V är bland de minst antisemitiska partierna i Sverige. Vänsterpartiet har också varit det parti som mest pratar om antirasism och att motarbeta antisemitism, har de största manifestationer varje år till minne av Kristallnatten osv.
Ändå kan t.ex. Alice Teodorescu Måwe sitta i SVT och säga att V är antisemiter utan att programledaren motsätter sig med; ”Nu är inte Vänsterpartiet här och kan försvara sig” som de gör varje gång SD får kritik. Det är också talande för hur varken Anna Kinberg Batra eller Mona Sahlin motsätter sig beskrivningen. De sitter bara helt tysta och accepterar. Det är verkligen helt makalöst.
Att Magdalena Andersson hakar på det här drevet och distanserar sig även kring ekonomiska frågor trots att de går till val på en välfärdspolitik som kräver stöd av V för att få igenom. Pratar om att V inte är redo att sitta vid maktens bord samtidigt som vi har ett så bra och nära samarbete i Stockholm och många andra kommuner och regioner. Det är inte seriöst och vi kan se av valresultatet att de som främst tappat på den strategin är de själva. Vad trodde de skulle hända när de bidrar till att låta högerdrev dominera nyhetsflödet och samhällsdebatten? S har presenterat den med progressiva välfärdsriktningen på många år men har varit mer intresserade av att prata brott och straff, stram migration och att V inte är regeringsdugliga. Varför tror de inte på sin politik? Vi ser hur vi växer när vi kommer ut med vår politik och våra frågor. Det är helt oförståeligt hur S har valt att hålla kvar vid sin högerretorik. Vi har sett demokraterna i USA tappa det helt, brittiska Labour kollapsa, danska socialdemokraterna göra fiasko med den strategin. Samtidigt har vi sett hur en glad och positiv vänsterrörelse kan rå enorma framgångar med Mamdani i New York som starkast lysande stjärna men även i Spanien och inte minst våra framgångar på lokal nivå!
Trots det har Socialdemokraterna valt en strategi där man flörtar med högern och distanserar sig från Vänstern. Där man flörtar med C, KD och rent av M. Där man ignorerar frågor som kan stöta sig med högerväljare, som klimat och välfärd. När skriverierna om de orättvisa tonårsutvisningarna så vände debatten och vi såg hur det finns ett brinnande motstånd mot det här men men S valde ändå att fortsätta lyfta stram migrationspolitik och barn i fängelse, fast lite lite mjukare än Tidö.
Med tanke på det samlade motståndet från etablissemanget så är vi ändå det parti som ökar mest av alla och det är tack vara ett stort jobb av alla gräsrötter som knackat dörr och engagerat sig för att gå ut och möta människor ansikte mot ansikte. För det är där vi har vår styrka. Tidö-högern har medier, trollfabriker, pengar men vi har politiken och vi har det mänskliga mötet. Det är inte många moderater som ansikte mot ansikte kan försvara den politik man faktiskt för, t.ex. hur Darya och Donya som utbildar sig till sjuksköterskor blivit utvisades till Iran. Eller se hur Ulf Kristersson pratar om tonårsutvisningarna beroende på samtalsklimat. (Man ljuger dessutom om att ha stoppat dem.) Man kan inte stå för sin egen politik. Och i det mänskliga mötet kommer man inte undan med det.
De enda som inte hakat på diverse drev mot oss är MP. Men de har heller inte stått upp för oss, de har överlag fört en väldigt snäll kampanj där man inte velat stöta sig med någon. Det har varit framgångsrikt men det visar också på hur viktigt det är att vi i Vänsterpartiet är med och styr. För vi står upp för vad som är rätt även när vi möter motstånd och även när det gäller andra frågor än klimat och miljö.
Den här valrörelsen har varit den smutsigaste någonsin och efterspelet ser ut att bli än värre.
Nu efter valet så är det väldigt många tyckare på högersidan som pratar om ”valboskap” och importerade röster. En regering som under sina 4 år vid makten knappt gjort annat än att hetsa mot och utvisa ”invandrare” blir nu chockade över att dessa grupper röstar på motståndet. Är det förvånande att folk i områden som deras representanter besöker iklädd skyddsväst hellre röstar på våra representanter som ibland rent av är deras grannar?
Polariseringen i samhället fortsätter öka och det är verkligen obehagligt.
Den här splittringen syns kanske tydligast i skillnaden mellan män och kvinnor men också tätort och landsbygd, som t.ex. Tobias Hübinette skriver om här.
SD har under sin tid som regeringsunderlag skruvat upp sin retorik, Richard ”jag står för att jag hatar islam” Jomshof släpper rasistbok om Islam och Åkesson omfamnar begreppet ”folkutbyte” som han och hans parti tidigare avfärdat som Nazism, här i en intervju med GP.
En del har kopplat ihop Richard Jomshofs uttalanden med konspirationsteorier om att det pågår ett folkutbyte, men det är ett begrepp som Jimmie Åkesson inte vill kännas vid och inget som partiet använder.
– Det är sannolikt inte så att han menar samma sak som nazisterna gör när de pratar om folkutbyte. Han är inte nazist, så han menar säkert andra saker.
Stabschefen Linus Bylund flikar in och gör oss uppmärksamma på att Richard Jomshof inte har använt sig av ordet ”folkutbyte” i den omdiskuterade tweeten.
Trots det så har Liberalerna kramat om och försvarat SD mer och mer. Ett av mina tidigaste politiska minnen var när Bengt Westerberg lämnar studion i protest för att han placeras bredvid Ny Demokrati. Idag omfamnar samma parti öppet ett parti med nazistiska rötter vars största fiende är det ”vänsterliberala etablissemanget”.
Romina Pourmokhtari har gått från att sova gott för att hennes parti aldrig skulle samarbeta med SD:
Och det här:
Till sitta i SVT och säga att det bästa sättet att säkra Sverigedemokrater som ministrar är att rösta på Liberalerna:
Det är den utveckling vi har sett hos Socialliberalerna i Liberalerna.
Utvecklingen hos de liberalkonservativa Moderaterna är liknande.
Ulf Kristersson var väldigt tydlig när han pratade om SD i Almedalen 2018:
Hur man kan gå från den tydligheten om hur viktigt det är med en grundläggande människosyn till att helt och hållet överge det är skrämmande. Dessutom kan han verkligen inte stå för eller erkänna utvecklingen.
Det vi ser från Moderaterna och Liberalerna är dock bara toppen på isberget. För även om SD minskar och verkar ha tappat sitt grepp om unga män, som Expo skriver om här, så ser vi en fortsatt skrämmande radikalisering av många unga män där partier höger om SD som AFS, MED, Ambition Sverige, NMR och Örebropartiet ser ett ökat stöd. De unga höger-männen verkar vara färre men än mer radikaliserade.
Att SD minskar handlar i stort om att de tappat röster dels högerut till de här partierna, dels stödröster till L och dels att M nu är så öppet rasistiska och auktoritära att det inte finns någon poäng i att rösta på SD med sina problematiska rötter när man kan få samma politik genom att rösta på mer rumsrena M.
Jag kommer ihåg när jag pratade med en god vän om SD när de kom in i riksdagen och började ta allt mer mandat i diverse kommuner och hon sade att hennes hemkommun, skånska Vellinge, var en av de sista skånska kommunerna för SD att ta mandat i. Jag frågade varför, har de en så stark arbetarrörelse? Nej nej, moderaterna där är så öppet rasistiska att SD är överflödiga. När Uppdrag Granskning hade sitt kända valstugereportage så ökade stödet för M i kommunen.
Lite där är vi nu på riksnivå känner jag.
Efter alla tonårsutvisningar och den öppna rasism som Tidö har stått för så är jag också otroligt besviken på Svenska folket som inte röstat emot det här. Men Tidö tajmade sitt valfläsk väl. Deras valfläsk som förövrigt är vår normala politik, de vet att de flesta hellre vill ha vänsterpolitik än högerpolitik.
Samtidigt handlade nästan all politisk debatt mot slutet om det politiska spelet snarare än om faktiskt politik. Det var så mycket prat om man ska stödrösta på L eller inte, om hur S och C säger tvärnej till samarbete med V och hur det inte finns någon samlad opposition mot Tidö. När debatten handlar om politiskt spel och ”regeringsduglighet” och annat trams så vinner högern. När vi pratar människor så vinner vi.
Socialdemokraterna har gjort ett katastrofval. Man får backa till 1908 innan vi hade allmän rösträtt då inte ens 10% av befolkningen fick rösta för att hitta ett sämre valresultat.
Att med efter ett så här dåligt val med de här siffrorna fortsätta bete sig som ett parti som vill regera på egen hand i en minoritetsregering är inte rimligt.
Centerpartiet har hela valrörelsen haft en fantasi om en slags nyliberal men medmänsklig mitt att regera med efter valet. Problemet är att det politiska underlaget har inte existerat på över ett decennium.
Vi har varit tydliga hela året om att vi vill ingå i en regering med S, MP och om så krävs även C. Det har varit det mest realistiska alternativet och att både S och C har låtsas om som att det finns andra rimliga alternativ är mest bara förvirrande.
Nu hoppas vi att S och C skärper sig och börjar förhandla utifrån de förutsättningar som faktiskt finns. Där Vänsterpartiet är det näst största parti i ett potentiellt regeringsunderlag och är det parti som växt mest. Självklart ska vi sitta med i den regering som bildas av våra mandat. Läs Ali Esbati om varför det är viktigt.
Till och med Expressens politiska kommentator tycker det är en självklarhet.
Mattias Skagerholm