minns jag som en liten men kraftfull man med buskiga ögonbryn och plirig blick. Han var sjöofficer och var en man som morfar och mormor var stolta över. När jag hade valt att skriva något om Karl XII någon gång i skolan, minns inte riktigt när men det var före min pubertet, efter att den slog till har jag några års minneslucka innan jag klarat studenten och upptäckte att jag trots mina snuskiga och barnsliga fantasier kunde se och prata med flickor som ville se och prata med mig. Nåväl, då när jag var intresserad av Karl XII kopplades jag ihop med morbror Tord som ansågs vara kunnig på området. Det blev väl inte så mycket hopkoppling egentligen. Vid ett telefonsamtal frågade han mig om jag visste vad hans hustru hette. När jag svarade att han aldrig gift sig blev han imponerad. Det minns jag. Vi pratade antagligen om några slag, Poltava och om hans nederlag och den konstiga exilen i Turkarnas rike. Men det minns jag inte mycket av. Många år senare när jag seglandes hälsade på min gamla mormor på ett förhyrt ställe i skärgården tillsammans med en flickvän stötte jag på honom igen. Morbror Tord. Vänlig och artig och charmant mot min flickvän. När vi efter några timmar skulle segla vidare stod Tord längst ut på den smala plankbryggan och kommenderade. Det var ju bara att lägga loss, dra sig ut till draggen hala upp den och sätta focken så man fick fart ut ur viken. Vi log båda försiktigt åt kommendörkaptenens högljudda råd från bryggnocken.

Ytterligare några år senare när jag bodde på studenthem nära Värtahamnen och kom att umgås mycket med andra studenter från olika bakgrund minns jag en trevlig, några år äldre man som läste på KTH som någon slags fortbildningskurs på sin marinofficersutbildning. Jag minns inte vad han hette men han var blond och hade ett smittande leende. På den tiden satt man inte sällan lite för länge på en efterfest med lite för mycket vin och förundrades att natten utanför det lilla studentkökets fönster bleknade till morgon. Vi pratade politik. Obevandrad som jag var, och är i politisk teori lufsade vi runt i dagspolitiska frågeställningar. Jag minns att jag nyktrade till när han tydligt sa att folk är för okunniga för att styra samhället. Dom vet inte vad som verkligen krävs. Det behövs experter, akademiker , för att beräkna behov av mat, infrastruktur, att optimera intelligensians inflytande – ”för allas bästa”. Jag försökte lamt fråga om han inte trodde att elitens styre skulle kullkasta grunden för själva demokratin. Demokratin är ju kanske inte så rationell och effektiv men är ju ändå en förutsättning för att samhället skall hålla ihop försökte jag. Då tittade han på mig med en både road och lite överlägsen min. Jag var för trött för att käfta emot men minns att jag fann en viss förklaring i tanken på att hans ideologiska självsäkerhet kom från samma gunrum som min morbrors.

Idag läste jag en artikel på DN Debatt av kommendör Lars Wedin och förre konteramiralen Odd Werin om att Ryssland utgör ett akut militärt hot mot Sverige. Dom övar med landstigningsfartyg som om de förbereder ett kuppanfall för att besätta Gotland. De anser att vi förstärker Sveriges försvar alldeles för långsamt. Att statsminister Magdalena Andersson inte prioriterar landets säkerhet. Dom vill ha mera folk, nya fartyg och förstärka försvaret av Gotland med ytfartyg, ubåtar och stridsflygplan. Dom vill öva mer med NATO. De skriver att Ryssland och diverse ”fredsvänner” försöker destabilisera Sveriges ledning genom desinformation och propaganda. Inte minst på sociala medier. Att ha en annan uppfattning om det geopolitiska läget verkar de uppfatta som opatriotiskt.

Ryssland med Putin i spetsen förefaller med all tydlighet gå mot ett auktoritärt odemokratiskt styre där opposition mot makteliten straffas med förbud, fängelse och mord. Ja, det är läskigt och oroande. Men jag tror inte lösningen kommer från Karl XII vurmande marinofficerare som pekar och talar högt från bryggnocken.

Vad tror du?
4/1 2022
Rolf Brattström

Vad tror du?
4/1 2022
Rolf Brattström

Uppdaterades: 05 jan 2022