Svensk försvarspolitik har inte mycket folkförankring. Sveriges försvarsministers egentliga titel borde vara senior sailsmanager for JAS Gripen. Alldeles innan Alliansen tvingades bort av valresultatet genomförde de i tysthet ett avtal med NATO som innebär att de får använda Sveriges territorium för baser och uppladdning för anfall österut. Själva genomförandet vittnar om en medvetenhet om att de inte har folkligt stöd. Att snabbt smussla igenom ett beslut av stor betydelse för oss alla, utan diskussion, var det säkraste sättet att få igenom avtalet.

Man måste ha klart för sig att NATO är just ingenting utan USAs väldiga krigsmakt och stridsledningsförmåga. Den gjorde nytta i krossandet av Nazityskland. Två tredjedelar av tredje rikets krigsmaskin krossades dock på östfronten av Sovjetunionen. Det är ett historiskt faktum. Med viss hjälp av vapenleveranser från väst och till priset av en väldig manspillan.

NATO har ett historiskt gott varumärke. Men vad har gjorts i modern tid? Det är komplext, ibland är det NATO som krigar ibland delar av NATO. I Libyen var det väl NATO och några svenska Gripenplan. Jag bedömer inte insatsen som lyckad. Det är oklart vad Afganistankriget hade för karaktär, där ledde USA krigsinsatserna på ett luddigt FN-mandat. Svenska pojkar dog där. I praktiken en NATO verksamhet. Det verkar ju inte heller ha gått så bra. Ingen har lyckats vinna långvarit herravälde över Afganistan. Katostrofkriget i Irak var visserligen ingen NATO operation men de flesta medlemmarna var representerade. NATOs varumärke börjar bli lite solkat. Men svensk höger och kapitalkrafter vill knyta oss närmare NATO och de tycks ha bråttom. USA lägger sig numera ogenerat direkt i svensk politik. Ambassadören härförleden och den amerikanska NATO ambassadören nyss. ”Vi kommer inte att hjälpa er när ni blir anfallna av Ryssland” säger dom – vilket lydigt upprepas av ledarskribenter på DN och SvD.

Vi har en krigshetsande situation. Vi lever farligt. Inte för att någon vettig människa tror att Ryssland skall anfalla oss. Utan för att vi är på god väg att liera oss med USAs konjunkturstyrda krigspolitik. Produktion av krigsmaterial som en konjunkturregulator. När konsumtionsvarorna inte längre kan få snurr på ekonomin. Eller upprätthållande av sina maktintressen globalt. Vi lever farligt för att våra ledare inte har gjort ett jävla något för vår försörjning i kris. Den mat som finns finns på hyllorna i butiken. Det finns inga lager någonstans. Våra institutioner som har till uppgift att säkra folkförsörjning som Försvarets forskningsinstitut och Myndigheten för Sammhälls Berdskap tror att allt skall lösa sig med ”redundansen” – ett mantra för att om en leverantör eller en producent eller en transportör faller bort så står någon annan bi. Tycker du att det här låter flummigt – så tycker vi lika.

12/6 2015

Rolf Brattström