Utan sakargument pläderar de för att S-ledningen borde köra över partiopinionen. Och omedelbart gå med i NATO. ”Som vi gjorde i EU-frågan”- framför de käckt i en auktoritär anda. De tre herrarna Bo Eriksson, Sven-Olof Petersson och Manne Wängborg resonerar kanske så här. Om de alls har tänkt.
”Det är klart att vi skall gå med, trötta argument emot har vi fått nog av. NATO står ju för trygghet och förstånd, vi lyckades ju jättebra i Libyen, Afganistan och Irak – vad väntar vi på? NATO är precis vad vi behöver för att få fortsatt fred (i två hundra år till ?) och kunna agera utifrån en obunden position i internationella frågor.” Så kanske de har tänkt.
Vi andra, nyktra iakttagare, som inte har varit på smöriga möten, eller förförts av toner från Kungliga Krigsvetenskapsakademin eller USAs ambassadör eller fd rektorer på Krigshögskolan i Karlberg eller vapenexportföretagen eller representanter från FOI (eller vad de heter som försökte smuggla skattepengar i plastpåsar till Saudiarabien för att starta en robotfabrik – tror bestämt att det var något kungligt med själva den svenska roboten också) eller fd försvarsministrar (M), vi har ju förstått att Irak- och Libyen- äventyren är just de felkalkylerade och de facto misslyckanden som utredningar i det Brittiska parlamentet fastslagit. Afganistanäventyret är inte slut än. USA och NATO har åstadkommit de kaos som vi nu ser i mellanöstern, främst i Syrien och Irak men med påtagliga spridningsrisker. USA och UK tar inget ansvar, flyktingkrisen är tydligen EUs problem. I det läget dyker Natokramare upp , med S-märkets emblem framför sig och anklagar Margot Wallström för att ha kramp. Jag rodnar en kort stund innan jag blir arg.
Huvudskär oktober 2016
Rolf Brattström