Reflektioner över världsläget och min roll i det
När jag skiljde mig från mina äldsta barns mor 74/75 var jag rädd för att jag skulle bli en
bitter självömkande loser. Då blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag var då fortfarande starkt
vänsterlutande i min politiska grundupfattning efter att ha haft nästan alla mina nära
kompisrelationer ur FNL-rörelsen. Jag tänkte väl då som nu att det är ens jävla skyldighet att
göra vad man kan för att samhället skall bli så bra som möjligt. Rättvist och roligt. Det
förutsätter att man tillåter sig själv ett visst välmående, lite layd back position ibland , och att
kunna skratta. Annars orkar man inte. Men man måste behålla sin span på horisonten.
Jag har lite slumpartat nyligen sett en del reportage/historiska filmer på TV om Hitler och
hans maktövertagande och terror. Den historian kan jag och har därför tittat med ett lojt
intresse. Som ung, yngling, var jag frustrerad över varför inte min föräldrageneration vrålade i
demonstrationer mot vad som hände i Europa. I vuxen ålder har jag förstått att det fanns en
hel del nazistsympatisörer då. Och väldigt många som kröp, som tyckte att man skulle ha is i
magen och avvakta. Som vår statsminister nu.
När Nazisterna tog makten i Tyskland fanns det ganska många i Sveriges politiska,
ekonomiska och kulturella elit (medelklassen var inte så stor då) som länge förtröstade sig på
att Tysklands goda vetenskapliga, kulturella och allmänt civiliserade samhällskropp skulle
motstå Hitlers barbari. Dom hade fel.
Vad som triggade mig när jag såg programmen om Hitler var att flera personer som levt och
verkat mitt i Hitlertyskland i intervjuer hävdade att dom inte visste nå´t. Dom hade inte fattat
att 6 miljoner judar och nästan lika många, väl?, kommunister, demokrater och sjuka
systematiskt avlivats.
Historien upprepas inte – men den rimmar. Har någon sagt, tycker det låter bra.
Amerikanarna verkar lika dåliga som tyskarna var på att hejda fascism och nazism.
Typ noll motstånd.
Högerpartierna M. KD och SD här hemma i Sverige står nu med brallorna nere. Deras
älskningar ballar ur. Vi andra vänder generat bort blicken.
Försöker lägga av med politiken men har svårt med det.
Rolf Brattström Vänsterpartiet Enskede