Skatorna
Utanför mitt köksfönster bygger ett par skator ett bo i en pil på gården. Jag kan inte säkert säga vem som är hannen och vem som är honan. Men jag tror att det är hon som tar emot de böjliga pinnarna som han så stolt flyger in med hela tiden. Flitig. Hon tar emot dom och trär och tråcklar ihop det till ett bo, en korg. Där tänkte hon lägga sina ägg, när boet är klart. I kvällningen och på natten sitter de intill varandra inne i grenverket som ännu inte är lövat i siluett mot den mörknande himlen. Två gånger har de nästan byggt färdigt, två gånger har den trädgårdsansvariga gårdskommittén låtit riva boet. Nu försöker de en tredje gång. Att överleva och försöka förmera rasen gör dom, De verkar kunna sin Darwin.. Jag vill att de skall få ungar. Dom är på något sätt både patetiska och beundransvärda, Jag skulle inte kunna ge dom något råd om en bättre sysselsättning. Skatorna vill för övrigt säkert inte lata sig. Dom vill hoppa omkring och föda sig och om möjligt föröka sig. Jag tycker att de skall få bygga det där boet i pilen utanför min port. Dom vill det och mig stör det inte. Kul att se ungarna när de kläcks , hur de matas och så småningom klumpigt flyger ut. Bara de som lär sig snabbt överlever alla loja katter som brukar sitta och frysa på gården. Uppburrade och med benen ihop och svansen lindad om sig mot kylan. En nödlandad icke helt flygfärdig skatunge kanske de torrfoderuppfödda katterna kan fånga. Utan att veta vad de skall göra med den. Nåväl om katterna får vara på gården tycker jag att skatorna också skall tillåts.
I dag i hissen lobbade jag för det. En skäggig man och hans halvvuxna dotter som höll på med sin mobil hela tiden höll faktiskt med mig om att det var taskigt mot skatorna att hela tiden sabba deras bobygge. Katter är ju tillåtet, sa pappan med ett tonfall som om att då vore väl skator det också. Jag nickade bifall.
Jag avser att starta en solidaritetsrörelse med det trägna unga skatparet så att de får boa på vår gård, utanför mitt köksfönster. Jag önskar dom all lycka. Man kanske skall starta en hemsida: ”Skatornas rätt” eller ”Parbildningens helgd”. Nej jag tänker nog köra med den gamla stilen, affischer som jag sätter upp i grannskapet och flygblad som jag delar ut i brevlådorna. Det finns en risk att budskapet drunknar i all reklam som hela tiden trycks in i våra brevlådor. Flygbladet med appellen att rädda skatboet måste därför sticka ut, skilja sig från reklamen (som just nu för övrigt är mycket inriktad på grillmat och själva grillarna.). En snygg bild på en skata som stjäl en fläskkarré från en grill är kanske ingen bra ide’. Men budskapet om en urban, smart fågel måste ändå förmedlas. Skall fundera på det. Men det är bråttom hon måste snart ha ett bo om det alls skall bli nå’t.
Strax maj
Rolf