Vänsterdagarna
Vänsterdagarna i Göteborg har varit. Där hölls en mängd av seminarier och workshops. Här är ett par.
”Hotet mot demokratin-högerauktoritära regimer i Europa”
Egentligen handlade det här om den veritabla, bruna våg som går genom hela världen just nu. Varför och vad kan man göra? Journalisterna Halil Karaveli och Joakim Medin berättade om utvecklingen i Turkiet och Ungern även om jag ganska snart fick en känsla av att det handlade om utvecklingen i hela världen just nu, inklusive, tyvärr, Sverige.
Ungern och Turkiet var helt enkelt ett par (över) tydliga exempel på vad som kanske väntar Sverige.
En del rapportörer har noterat att den populistiska, republikanska högern i USA lyckades lägga sig till med en veritabel klasskampsretorik som Ronald Reagan fram till Donald Trump använde, vilket gav den populistiska, republikanska höger nästan dominans över det politiska livet från 1970-talet till idag. De vädjade till Det Vanliga, Hederliga, Arbetande Folket (”Verklighetens folk”) som förtrycktes av en brutal överklass.
Den tänkta ”Överheten” är i den retoriken inte längre grevar, baroner, företagschefer eller folk med pengar och resurser. Nej ”Verklighetens folk” förtrycks av något som kallas ”kulturvänstern” vilket tydligen är poeter, teaterregissörer och kulturskribenter i konstiga tröjor. Det var DE som förstörde ekonomin genom att beskatta företagarna. DE bar ansvaret för att förhärja samhället genom abort och progressiva barnprogram i Public Service tv på 70-talet. Det var vår gamla klasskampsretorik ställd på huvudet, som en erövrad artilleripjäs som vänds mot sin gamla ägare.
Det fungerade i Ungern, i Turkiet… och har gett SD stora framgångar här i Sverige.Och nu ekade Karavelis och Medins berättelser från Ungern och Turkiet hur samma maskineri riggats upp i de länderna. I Turkiet hade de hjälp av det faktum att vänstern till stor del leddes av män med massiv patricierbakgrund i den gamla osmanska ämbetsmannaaristokratin. Ungerns Viktor Orbán har skaffat sig ett massivt stöd från den ungerska landsbygdsbefolkningen genom att hetsa mot ”kulturvänster” stadsbor, mot utlandet och mot EU. All kritik avfärdades som ett led i världens stora sammansvärjning mot Ungern men ta det lugnt, Viktor Orbán är en stark man som kommer att stå upp för UNGERN mot… etc. etc.
Orbán har dessutom gedigen landsbygds bakgrund. Han kan tala till bönder på bönders vis.
Och retoriken handlar titt som tätt om alla historiska oförrätter som Ungern utsatts för i Det Förgångna. Om sammansvärjningar från muslimerna, från EU, från George Soros. (Undra på att Ungern är Jimmie Åkessons nya drömland. Kent Ekeroth har ju rentav emigrerat dit.)
I Turkiet har vänstern, enligt Karaveli gjort dundermissen att förakta och avfärda landets religiösa, till stor del landsbygdens folk. Det var ett självmål ansåg han för att Turkiets troende inte, säger INTE, var några oundvikliga motståndare till vänstern. Många hade BÅDE sympati för vänsterns sociala reformer OCH en religiös tro. Man kunde ha byggde allianser… men gjorde inte.
Seminariet var slut. På vägen ut såg man en lång, gemytlig farbror med skägg som tydligen suttit och lyssnat. Karl-Petter Thorwaldsson. Det var kort innan han själv skulle in för att hålla sitt enorma anförande inför två jublande, packade salar. Och han talade om hur han själv tvingades flänga omkring på LO-avdelningar där SD börjat bre ut sig (något som gjorde Thorwaldssons tillvaro aningen trist).
Detta var något som bekymrade Thorwaldsson. Det var tydligt. Och han nämnde ett inspirerande seminarium han nyss hört på.
Vänsterpartiet inför framtiden
Framtiden.
Det sitter en kommission och snickrar på Vänsterpartiets framtid. Det handlar i praktiken om vilken strategi som partiet skall tillämpa.
Och nu ställde den kommissionen upp sig på scenen i Folkets hus Asperö-sal. bland dem: Aron Etzler, Lorena Delgado Varas, Samuel Gonzales och Ali Esbati.
När det var över undrade för min del om inte det berget fött en liten mus.
Vänsterpartiet skulle behöva komma igång på landsbygden. Hittills har vi växt i städerna… men Sveriges landsbygd är Terra Incognita. I landsbygdens arbetarklass är det SD som fått bre ut sig ostört medan V är nästan osynligt.
En man i publiken reste sig upp. Han arbetade med lobbying i landsbygdsfrågor. Han var djupt gripen av tacksamhet över att V äntligen, Ä-N-T-L-I-G-E-N, övervägde att intressera sig för landsbygden.
Annat verkade också bra. Man talade om att ta fram en arbetsgivarstrategi för Vänsterpartiets organisation. V behöver bli en bättre arbetsgivare.
Nu blir börjar det bli bekymmersamt.
De talar länge och väl om att Vänstern borde bli starkare på nätet. God idé men…
Man kan jämföra på hur Timbro och SD jobbat målmedvetet och konsekvent med sociala medier sedan decennier tillbaka. DE har anställt personal som jobbar på att svänga opinionerna i ”sin” riktning. DE värvar framgångsrika bloggare. En del går vidare till karriärer på PR-byråer och tankesmedjor. Vi gör nästan inget sånt. Knappt sossarna heller.
Det man hör från scenen i Folkets hus Asperö-sal verkar mest handla om att sociala medier nog är viktigt… och att lämpligt innehåll på något magiskt sätt skall trilla fram av sig själv ur tomma intet.
Till råga på allt hörs Aron Etzler muttra om att han inte ser någon poäng med att ha ”många olika plattformar som bråkar med varandra”.
Normalt kallas det massmedia.
Etzler avslutar med att säga att V borde satsa på att värva ur medel- och övre medelklassen. Inte bara ur underklassen.