Äntligen ro i sittbrunn. Då kan man tänka på annat. Som att ordet apotek har fått en ny innebörd. Med tung TV-reklam för mestadels onödiga kosttillskott och smink och med låg kvalitet på receptleveranser snyltas på begreppet apotek. Apotea, Hjärtat, Kronan och Doctor Smuggels eller vad de nu heter. Apotea hävdade länge i reklamen att de var ”godkända” av läkemedelsverket. Dom godkänner inga, dom registrerar endast. Apotek i folkmedvetandet var en lokal där man kan hämta receptbelagda mediciner som är lagerhållna eller snabbt tillgängliga vid sjukdom eller vid påvisad brist av mineraler, vitaminer eller andra näringsämnen, skavsårsplåster och receptfria mediciner. Nu är det mera flärd och obskyra, hårt reklamerade så kallade hälsoprodukter än bot. Den nya innebörd av vad apotek betyder får vi tacka kristdemokraternas förre ledare Göran Hägglund för. En okristlig gärning tycker jag.

Reklam i TV upplevs som störande. Det är väl ett objektivt faktum. Även den mest vardagsliberale som hyllar entreprenörskap och smart sell-man-ship väljer bort reklamen om hen kan. Filmer, sport och nyheter avbryts ofta och långvarigt, så mycket som en kvart är inte ovanligt. Många tycker det är frustrerande. Men man kan köpa sig fri. Man kan mot betalning få tillgång till kanaler utan reklam eller mot betalning se programmen efteråt så man kan spola förbi reklamen. Nu senast när friidrotten avbröts för reklam tipsades om att man kunde slippa den på C-More. Det är en klass- och bildningsfråga. Ju fattigare och ju mindre medveten om hur undvika reklam desto mer utsätts du för. Att få folk att spela på internetkasino eller sportresultat måste, av reklammängden att döma, vara mycket lönsamt. Mer lönsamt än ”brun utan sol” och Marbodalskök i alla fall. Å andra sidan så görs det dyr reklam i tidningar för stora patriciervåningar i dyra stadsdelar som endast ett fåtal har råd att köpa, ett fåtal som ändå hade hittat de där objekten. En slags wannabee-reklam, avsedd att motivera mäklarnas osannolikt höga arvode kanske, men också för att hålla suget uppe i bredare lager av befolkningen. Suget efter vad? Oberoende? Frihet? Elegance? Kasinovinsten materialiserad i en stor matsalsmöbel i ett stort vackert rum? Vi behöver både bröd och skådespel. Men varför är pjäsen så dålig? Ibland, som i kväll, kan jag få en obestämd känsla av att själva samhällsystemet skiter sig på tummen. Att vi uppmanas att sträva åt fel håll.

En man har varit full och dum på en fest på en ö. Han hade inga vänner i alla fall inte där och då som tog hand om honom, som lurade honom bort från sällskapet och nattade honom. Då hade han vaknat med en mer hanterbar ruelse över kvällen innan. Tuff luck! Men jag kan inte tycka synd om honom. Han har administrerat den största förmögenhetsomfördelningen i modern tid genom att sänka skatterna främst för den rikare delen av befolkningen med flera hundra miljarder. Skolan och sjukvården behöver dom där pengarna.

Jag blir lyckligtvis avbruten i mina gemena tankebilder av blamagen när ett par neonblå trollsländor flyger nära förbi, tydliga i återskenet från den ljusa himlen mot den mörka stranden. Med bakkropparna ihop som en insektskonstruktion av en drönare. Somt tycks fungera. Biologiska fundamenta gäller än.
Augusti 2017
Rolf Brattström

Utanför mitt köksfönster bygger ett par skator ett bo i en pil på gården. Jag kan inte säkert säga vem som är hannen och vem som är honan. Men jag tror att det är hon som tar emot de böjliga pinnarna som han så stolt flyger in med hela tiden. Flitig. Hon tar emot dom och trär och tråcklar ihop det till ett bo, en korg. Där tänkte hon lägga sina ägg, när boet är klart. I kvällningen och på natten sitter de intill varandra inne i grenverket som ännu inte är lövat i siluett mot den mörknande himlen. Två gånger har de nästan byggt färdigt, två gånger har den trädgårdsansvariga gårdskommittén låtit riva boet. Nu försöker de en tredje gång. Att överleva och försöka förmera rasen gör dom, De verkar kunna sin Darwin.. Jag vill att de skall få ungar. Dom är på något sätt både patetiska och beundransvärda, Jag skulle inte kunna ge dom något råd om en bättre sysselsättning. Skatorna vill för övrigt säkert inte lata sig. Dom vill hoppa omkring och föda sig och om möjligt föröka sig. Jag tycker att de skall få bygga det där boet i pilen utanför min port. Dom vill det och mig stör det inte. Kul att se ungarna när de kläcks , hur de matas och så småningom klumpigt flyger ut. Bara de som lär sig snabbt överlever alla loja katter som brukar sitta och frysa på gården. Uppburrade och med benen ihop och svansen lindad om sig mot kylan. En nödlandad icke helt flygfärdig skatunge kanske de torrfoderuppfödda katterna kan fånga. Utan att veta vad de skall göra med den. Nåväl om katterna får vara på gården tycker jag att skatorna också skall tillåts.

I dag i hissen lobbade jag för det. En skäggig man och hans halvvuxna dotter som höll på med sin mobil hela tiden höll faktiskt med mig om att det var taskigt mot skatorna att hela tiden sabba deras bobygge. Katter är ju tillåtet, sa pappan med ett tonfall som om att då vore väl skator det också. Jag nickade bifall.

Jag avser att starta en solidaritetsrörelse med det trägna unga skatparet så att de får boa på vår gård, utanför mitt köksfönster. Jag önskar dom all lycka. Man kanske skall starta en hemsida: ”Skatornas rätt” eller ”Parbildningens helgd”. Nej jag tänker nog köra med den gamla stilen, affischer som jag sätter upp i grannskapet och flygblad som jag delar ut i brevlådorna. Det finns en risk att budskapet drunknar i all reklam som hela tiden trycks in i våra brevlådor. Flygbladet med appellen att rädda skatboet måste därför sticka ut, skilja sig från reklamen (som just nu för övrigt är mycket inriktad på grillmat och själva grillarna.). En snygg bild på en skata som stjäl en fläskkarré från en grill är kanske ingen bra ide’. Men budskapet om en urban, smart fågel måste ändå förmedlas. Skall fundera på det. Men det är bråttom hon måste snart ha ett bo om det alls skall bli nå’t.

Strax maj

Rolf