moment:teater var nästan fullsatt när Svenska Dagbladets journalister Fredrik Mellgren och Henrik Ennart redogjorde för sin prisbelönta, undersökande journalistik om turerna kring Nya Karolinska Sjukhuset och hur man lyckades förvandla det till världens dyraste sjukhus.
Enda klagomålet från publiken var att man gärna hade haft med någon av de beslutsfattare som var med och drev igenom affären, om än bara för att hänga från rånocken.
Att Slite fick nej på lagring av ryska rör till gasledningen North Stream 2 irriterar mig allt mer. Gasen kommer säkerligen ersätta stora mängder kol. Vinsten blir halverade utsläpp av koldioxid (CO2). Alltså en rejäl minskning, som får klimatet att hurra.
Slite och Gotland gör en kraftig förlust, då de missar nya jobb och intäkter. Dessutom stärker handel mellan folken freden bra mycket bättre än krigsövningar i Östersjön. Vi har alltså ökat spänningen mot Ryssland istället för att minska den. ”Risken för ökat spionage” låter som en konstlad förklaring.
Och är det inte också ett underkännande av all ny militär på Gotland?
Karlshamn fick dock OK på att lagra rör till gasledningen ner till Tyskland. ”Nejet” som Slite fick på lagring av rören ökar på vinsten för Karlshamn, då de nu får ta mot fler rör än tänkt. Där är man nog nöjda. DS
Lars Sterneby
v.39/-17
Att Brexit är dåligt för Storbritannien är DN, SvD och Dagens Industris gemensamma attityd. Men hur dålig är den för EU? Här tiger dessa tidningar.
Nära 3 miljoner människor kan komma i retur till EU. Hur mycket högre blir då arbetslösheten i t ex Polen? Om det saknas ett handelsavtal när britterna tågar ut ur EU blir det knepigt för England. Men hur svårt blir det för EU? Troligen minst lika tufft.
Att pundet rasar gör importerade varor dyrare för engelsmännen. Samtidigt gynnas deras export. Här tycks EU förlora i bägge riktningarna. Under finanskrisen 2008/2009 föll svenska kronan kraftigt. Detta anses vara en tungförklaring till att vi klarade krisen hyggligt.
Lars Sterneby
v.36/-17
Skickat från min iPad
Vi borde lära mer om Nazisistpartiets tillväxt och maktövertagande under 20- och 30-talet. Andra världskriget och tiden efter är rikligt skildrad i film och litteratur men det finns ganska lite och föga problematiserande om tiden före. Vad som hände med demokratin och mänskliga rättigheter efter Hitlers maktövertagande 1933 är välkänt. Det finns som sagt mycket skildringar om hur nazisterna styrde sitt rike och bekrigade sin omgivning – med en stark underton att detta får inte hända igen. Åtminstone min historieundervisning i skolan om hur nazisterna kom till makten var mycket ytlig och tunn och jag tror att det fortfarande är så.
Det har flutit mycket vatten under broarna sedan mellankrigstiden. Det är nästan 100 år sedan. Den allmänna välståndsutvecklingen, tekniska innovationer och infrastrukturen gör att det är svårt att se likheter mellan då och nu. Men 100 år ingen lång tid när det gäller människans psykologi eller politiska mognad men tillräckligt lång tid för att 2:a och 3:e generationen av de med erfarenhet från den tiden skall ha tystnat eller glömt.
Det finns ett missnöje bland delar av befolkningen, nu som då. Många unga män upplever att de har dåliga chanser att få ett eget hyggligt liv. Delar av den etablerade medelklassen med stora lån och svårt att få vardagen att gå ihop känner sig osäkra med de ökande klassklyftorna och stor invandring. Varför inte en ”quick fix” som snabbt förbättrar deras situation och minskar deras ängslan? Som när förmögenhetsskatten och fastighetsskatten avskaffades och förbättrade de relativt välmåendes situation och minskade deras ängslan. Stora inkomstskillnader och ökande klyftor är en grogrund för fascism.
Vägen till totalitär elitism kan säkert se olika ut men har ändå igenkännbara drag. Vi behöver repetera för att känna igen dom. Vi lever nu i en annan tid med andra förutsättningar och är inte lika traumatiserade av fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist och börskrasch med hyperinflation och annat som tyskarna på 20- 30-talen. Stämningen då har beskrivits som ”Hellre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände”. Så stor är inte frustrationen idag. Det finns ändå lärdomar att dra av den tiden, vissa likheter finns.
Två block i parlamentet som inte kan bilda majoritet utan att samarbete med varandra och som låter ett tredje demokratiskt tvivelaktiga missnöjespartiet hålla i taktpinnen. Det är en påtaglig likhet. Ett missnöjesparti som väl inne i den politiska värmen snabbt tog makten.
Nationalism som ”Deutchland uber alles” känns idag igen i Trumps ”America first”. I Tyskland grodde den efter kriget, dom kände sig trampade på. Situationen i Tyskland då har sina paralleller nu i kritiken mot den globaliserade ekonomin där tillverkning och arbetstillfällen flyttas mellan länder eller kontinenter efter teknik/ utbildningsnivå / produktivitet/ lönelägen eller frånvaro av fackföreningar. Rädslan för att den egna kulturen skall utplånas av ekonomiska förändringar och inflyttande främlingar har kanske inte exakt samma bakgrund men känslan är sannolik snarlik den som tyskarna hade då många tog nazismen till sitt hjärta. Ordet kosmopolit var då ett skällsord och har aldrig återhämtat sig sen dess.
Rasläran kanske är det vi är bäst vaccinerade mot. Den vettlösa teorin om den så kallade ariska rasens överlägsenhet, de groteska kreatursinspirerade avelsprogrammen, vurmen för det nordiskt blonda har mycket få troende idag. Den öppna rasismen är inte död och vi kommer att höra mer av den, men den är inte rumsren. Rasism är ett helvete för de som är utsatta. Det finns en strukturell rasism liksom det finns en könsmaktsordning det skall man vara medveten om och försöka arbeta bort i ett civiliserat samhälle. Men jag tror och hoppas att dagisgenerationen är motståndskraftig mot rasläran.
Hot om våld och våldsutövning mot politiska motståndare var en stor del i nazisternas väg mot makten. Det handlade om allt från att störa motståndarnas politiska möten, prygla upp eller avrätta enskilda politiska motståndare till att trakassera folk som inte svarade på heil-hälsningar på gatan. Detta skedde i organiserad form genom SA och senare SS. Man lyckades skapa rädsla och tystnad. Här finns en klar parallell till hat och mobbing på nätet idag. Och visst gatuvåld.
Antisemitismen var central i nazismens ideologi. Hatet fick en fixpunkt, judarna blev syndabockar för allt möjligt som upplevdes som fel och orättvist i samhället. Antisemitismen i sin klassiska form finns kvar idag. Gestaltad av juden som en lismande illasinnad del av en världskonspiration mot det goda samhället. Men den är liksom rasismen inte rumsren och hålls i skuggorna, mest i slutna kretsar. Däremot har driften med och hatet mot muslimer i viss mån ersatt det fenomen som antisemitismen utgjorde under mellankrigstiden.
Att använda det demokratiska regelverket med fria val, åsiktsfrihet och yttrandefrihet för att nå makten är naturligtvis legitimt och kan sägas vara vad ett demokratiskt styrelseskick går ut på. Men demokrati är mer än så. Den lagstiftande (parlamentet), den verkställande (polisen och annan myndighetsutövning) och den dömande makten skall hållas åtskilda – vara varandra oberoende. Mänskliga rättigheter skall vara fastställda och inte möjliga för en tillfällig majoritet att ändra på. I flera länder inom den så kallade västvärlden sker idag glidningar på dessa för demokratibegreppet så viktiga grundprinciper. Det är också en likhet med mellankrigstidens Tyskland.
Elitism. Jag tror inte att demokratin kommer att gå under med samma operettliknande åthävor som när Hitler tog över. Men jag befarar att ganska många riksdagsmän tycker att samhället borde styras av experter. Dom vet ju, experterna alltså. Har statistik. Och kan köra grävskopa. Dom som tycker att det är bra att experter styr är de som har bra nu. Elitism är alltså konserverande. Den här inställningen har jag stött på hos ingengörer och andra akademiker. Dom tycker att man skall låta dom som kan sköta ruljansen. En deterministisk inställning. Typ det finns bara en väg. Den är både dum och tråkig. Ursäkta frågan men vart är vi på väg? Har vi bestämt det tillsammans?
I tre böcker som väckt mitt intresse finns intressanta skildringar om hur det var under mellankrigstidens Tyskland och något om varför;
Jan Guillou, Mellan Rött och svart, ur hans 1900-talsserie
Kal-Johan Vallgren, Kuntzelman och Kunzelman
Vilhelm Sharp, Labyrinten, tyskland på 20- 0ch 30- talen. Utgiven av Kungliga biblioteket.
Håtuna
Augusti 2017
Rolf Brattström
Snacka om dubbelmoral! Först så förhandlar Centern och nya Högern, fd nya Moderaterna, om mer pengar till förvaret med försvarsminister Peter Hultqvist. Sen tänker de ge honom sparken med en misstroendetroende omröstning. Logiskt? Nhä! Vem ska man egentligen misstro?
Lars Sterneby
v.33/-17
Äntligen ro i sittbrunn. Då kan man tänka på annat. Som att ordet apotek har fått en ny innebörd. Med tung TV-reklam för mestadels onödiga kosttillskott och smink och med låg kvalitet på receptleveranser snyltas på begreppet apotek. Apotea, Hjärtat, Kronan och Doctor Smuggels eller vad de nu heter. Apotea hävdade länge i reklamen att de var ”godkända” av läkemedelsverket. Dom godkänner inga, dom registrerar endast. Apotek i folkmedvetandet var en lokal där man kan hämta receptbelagda mediciner som är lagerhållna eller snabbt tillgängliga vid sjukdom eller vid påvisad brist av mineraler, vitaminer eller andra näringsämnen, skavsårsplåster och receptfria mediciner. Nu är det mera flärd och obskyra, hårt reklamerade så kallade hälsoprodukter än bot. Den nya innebörd av vad apotek betyder får vi tacka kristdemokraternas förre ledare Göran Hägglund för. En okristlig gärning tycker jag.
Reklam i TV upplevs som störande. Det är väl ett objektivt faktum. Även den mest vardagsliberale som hyllar entreprenörskap och smart sell-man-ship väljer bort reklamen om hen kan. Filmer, sport och nyheter avbryts ofta och långvarigt, så mycket som en kvart är inte ovanligt. Många tycker det är frustrerande. Men man kan köpa sig fri. Man kan mot betalning få tillgång till kanaler utan reklam eller mot betalning se programmen efteråt så man kan spola förbi reklamen. Nu senast när friidrotten avbröts för reklam tipsades om att man kunde slippa den på C-More. Det är en klass- och bildningsfråga. Ju fattigare och ju mindre medveten om hur undvika reklam desto mer utsätts du för. Att få folk att spela på internetkasino eller sportresultat måste, av reklammängden att döma, vara mycket lönsamt. Mer lönsamt än ”brun utan sol” och Marbodalskök i alla fall. Å andra sidan så görs det dyr reklam i tidningar för stora patriciervåningar i dyra stadsdelar som endast ett fåtal har råd att köpa, ett fåtal som ändå hade hittat de där objekten. En slags wannabee-reklam, avsedd att motivera mäklarnas osannolikt höga arvode kanske, men också för att hålla suget uppe i bredare lager av befolkningen. Suget efter vad? Oberoende? Frihet? Elegance? Kasinovinsten materialiserad i en stor matsalsmöbel i ett stort vackert rum? Vi behöver både bröd och skådespel. Men varför är pjäsen så dålig? Ibland, som i kväll, kan jag få en obestämd känsla av att själva samhällsystemet skiter sig på tummen. Att vi uppmanas att sträva åt fel håll.
En man har varit full och dum på en fest på en ö. Han hade inga vänner i alla fall inte där och då som tog hand om honom, som lurade honom bort från sällskapet och nattade honom. Då hade han vaknat med en mer hanterbar ruelse över kvällen innan. Tuff luck! Men jag kan inte tycka synd om honom. Han har administrerat den största förmögenhetsomfördelningen i modern tid genom att sänka skatterna främst för den rikare delen av befolkningen med flera hundra miljarder. Skolan och sjukvården behöver dom där pengarna.
Jag blir lyckligtvis avbruten i mina gemena tankebilder av blamagen när ett par neonblå trollsländor flyger nära förbi, tydliga i återskenet från den ljusa himlen mot den mörka stranden. Med bakkropparna ihop som en insektskonstruktion av en drönare. Somt tycks fungera. Biologiska fundamenta gäller än.
Augusti 2017
Rolf Brattström
Sveriges regering har lovat att arbeta för ett världsomfattande kärnvapenförbud i FN tillsammans med en stor majoritet av medlemsländerna… men har inga riktiga, egna idéer om hur och undviker att ta konkreta steg i sitt eget land. Det framgick av interpellationsdebatten mellan utrikesminister Margot Wallström och Stig Henriksson (v).
Sverige valde att den 27 oktober 2016 att rösta för FN resolution L. 41 som uppmanade medlemsländerna att arbeta för kärnvapenförbud. Den hade antagits med 123 röster för. 38 mot och 16 nedlagda röster. Mot förväntningarna röstade Sverige för. Moderata och liberala företrädare protesterade. Moderate riksdagsmannen Hans Wallmark klagade över att detta riskerade Sveriges chanser att bli NATO-medlem.
Trots allt detta valde alltså utrikesminister Margot Wallström under hösten 2016 att rösta ja till att arbeta för kärnvapenförbud. Det var då.
Hur är läget idag då?
Stig Henriksson hävdade att kärnvapenförbud egentligen inte är speciellt radikalt. Två av tre typer av massförstörelsevapen är redan förbjudna. Resolution L. 41 skulle helt enkelt stoppa den sista och dödligaste typen som finns.
Men på flera punkter valde utrikesministern att glida undan vid utfrågningen. Det ”räckte” med att Sverige arbetade för kärnvapenförbud ansåg hon. Vi behöver inte införa något förbud mot kärnvapen på vårt eget territorium. Dessutom har Sveriges nedrustningsambassadör Ewa Waldner hörts förklara att Sverige måste kunna utträda ett avtal om kärnvapenförbud.
Stig Henriksson undrade varför Sveriges nedrustningsambassadör kan tänka sig att hoppa av det avtal hon själv är med om att förhandla fram. Vill regeringen hålla dörren öppen mot NATO?
Stig Henriksson återkom hela tiden till frågan som egentligen inte fick något svar. Varför kan Sverige inte ta några steg på egen hand, parallellt med att vi förhandlar om kärnvapenförbud? Stig nämnde tre möjligheter.
Utrikesminister Wallström noterade att hundra nationer i världen omfattas av kärnvapenfria zoner men att det ”inte är aktuellt” för Sveriges vidkommande. Att arbeta för ett kärnvapenförbud räcker. ”Inga ytterligare krav kan ställas på Sverige,” anser hon.
Utanför mitt köksfönster bygger ett par skator ett bo i en pil på gården. Jag kan inte säkert säga vem som är hannen och vem som är honan. Men jag tror att det är hon som tar emot de böjliga pinnarna som han så stolt flyger in med hela tiden. Flitig. Hon tar emot dom och trär och tråcklar ihop det till ett bo, en korg. Där tänkte hon lägga sina ägg, när boet är klart. I kvällningen och på natten sitter de intill varandra inne i grenverket som ännu inte är lövat i siluett mot den mörknande himlen. Två gånger har de nästan byggt färdigt, två gånger har den trädgårdsansvariga gårdskommittén låtit riva boet. Nu försöker de en tredje gång. Att överleva och försöka förmera rasen gör dom, De verkar kunna sin Darwin.. Jag vill att de skall få ungar. Dom är på något sätt både patetiska och beundransvärda, Jag skulle inte kunna ge dom något råd om en bättre sysselsättning. Skatorna vill för övrigt säkert inte lata sig. Dom vill hoppa omkring och föda sig och om möjligt föröka sig. Jag tycker att de skall få bygga det där boet i pilen utanför min port. Dom vill det och mig stör det inte. Kul att se ungarna när de kläcks , hur de matas och så småningom klumpigt flyger ut. Bara de som lär sig snabbt överlever alla loja katter som brukar sitta och frysa på gården. Uppburrade och med benen ihop och svansen lindad om sig mot kylan. En nödlandad icke helt flygfärdig skatunge kanske de torrfoderuppfödda katterna kan fånga. Utan att veta vad de skall göra med den. Nåväl om katterna får vara på gården tycker jag att skatorna också skall tillåts.
I dag i hissen lobbade jag för det. En skäggig man och hans halvvuxna dotter som höll på med sin mobil hela tiden höll faktiskt med mig om att det var taskigt mot skatorna att hela tiden sabba deras bobygge. Katter är ju tillåtet, sa pappan med ett tonfall som om att då vore väl skator det också. Jag nickade bifall.
Jag avser att starta en solidaritetsrörelse med det trägna unga skatparet så att de får boa på vår gård, utanför mitt köksfönster. Jag önskar dom all lycka. Man kanske skall starta en hemsida: ”Skatornas rätt” eller ”Parbildningens helgd”. Nej jag tänker nog köra med den gamla stilen, affischer som jag sätter upp i grannskapet och flygblad som jag delar ut i brevlådorna. Det finns en risk att budskapet drunknar i all reklam som hela tiden trycks in i våra brevlådor. Flygbladet med appellen att rädda skatboet måste därför sticka ut, skilja sig från reklamen (som just nu för övrigt är mycket inriktad på grillmat och själva grillarna.). En snygg bild på en skata som stjäl en fläskkarré från en grill är kanske ingen bra ide’. Men budskapet om en urban, smart fågel måste ändå förmedlas. Skall fundera på det. Men det är bråttom hon måste snart ha ett bo om det alls skall bli nå’t.
Strax maj
Rolf
Enskedevänstern hade torgmöte i Dalens centrum. Jens Holm, riksdagsman för området, tittade förbi. Här tillsammans med Ewa Pååg.
Välfärdsutredningen föreslår hur samhället skall säkerställa att offentliga medel används till vad de är avsedda för. Ilmar Reepalu är färdig med utredningen och med förslag på hur vinstuttag skall begränsas så att större överskott i privat drivna skolor, sjuk- och omvårdnadsverksamheter och socialtjänst återinvesteras i stället för att delas ut till aktieägarna och hamnar i skatteparadis. Detta berättade han om för några veckor sedan vid ett möte på landstingshuset. En nationalekonom och fd M-riksdagsman som numera har bytt sida, i alla fall i denna fråga, talade särskilt om hur olämpligt det är att bedriva skolverksamhet som aktiebolag.
Utredningen skall nu omvandlas till en proposition som riksdagen har att ta ställning till. Den kommer sannolikt att röstas ned av Alliansen och SD. Då får det bli en valfråga 2018. Det skulle vara mycket välgörande för det politiska klimatet. En majoritet av svenskarna vill inte ha det så här i fortsättningen.
Sverige är enda land i världen som tillåter att offentligt finansierad skola kan bedrivas i aktiebolagsform och att vinster kan föras ut ur systemet till kapitalägarna. Sverige är unikt i det att sjukvårdsföretag har fri etableringsrätt att bedriva verksamhet finansierad av skattemedel. Det här omöjliggör för samhället att planera och styra resurser så att målen om en likvärdig skola och vård efter behov kan uppfyllas.
10 % av bolagen i den privat drivna välfärden står för 75% av omsättningen i den privata sfären.
Stora företag köper upp de små vilket leder till minskad mångfald.
Av samhällets totala kostnader för välfärden står privat driven verksamhet för ca 10 % . Andelen inom skolan är mkt större.
Från borgerligt håll, och från en del sossar som står nära köttgrytorna, hävdas att eventuella oegentligheter och orättvisor skall motverkas med bättre upphandling och kvalitetskontroll. För det första handlar det inte om ”eventuella” oegentligheter och orättvisor – dom är högst reella. För det andra är det hart när omöjligt, i alla fall mycket byråkratiskt tungrott, att kontrollera kvalité i skolan och stora delar av sjukvården i den utsträckning som skulle behövas. Det rör sig om långa processer och inte en slutprodukt som skall kontrolleras. Det kan gå att kontrollera kvalité/effektivitet i specialistvård (ex ortopedkirurgi/klinik) men större delen av sjukvården som primärvård och omhändertagande av multisjuka är svårt att utvärdera. Beträffande skolan har vi en påtaglig betygsinflation i kölvattnet av sk friskolorn. Betygen stiger och kunskapen sjunker hos eleverna enligt PISA- mätningarna. Flera år i rad. Betygssättning är i sig ett problem då det faktiskt är en form av myndighetsutövning som nu har blivit ett konkurrensmedel. Osunt.
Vilka vinster gör då privata aktörer inom välfärden? Man kan räkna på olika sätt, men hur man än räknar är vinsterna stora, mycket högre än inom övrig tjänstesektor. Man har övervinster (enligt gängse sätt att räkna) på 20 miljarder mellan 2005-2013. Vinsterna tenderar att öka starkt. 4 % av företagen står för 50 % av övervinsterna. Sverige är det enda land i världen som tillåter att man tar ut vinster ur skolan. Det enda land i världen som tillåter att aktiebolag får driva skolverksamhet. I Norge och Danmark finns privatdrivna skolor men inga AB och inga koncerner – det är inte tillåtet.
Näringslivets organisationer hävdar att en reglering av vinstuttag i offentligt finansierad välfärd vore jämförbart med ren sovjetkommunism. Det är inte trovärdigt. Det är i själva verket en ganska billig argumentation, nästan vulgärt. Den allmänna, obligatoriska skolan är ett kitt i samhället som skall se till att alla barn får en bra undervisning som leder till uppsatta mål och som till del kompenserar för olikheter i förutsättningar och bakgrund hos eleverna. Att bedriva skola i aktiebolagsform motverkar dessa syften. Den enda skyldighet Aktiebolag har, enligt aktiebolagslagen, är att leverera vinst till sina ägare. Skolpengen är beräknad efter vad en genomsnittlig elev kostar att utbilda. Friskolorna på grundskolenivå ligger nästan alltid i välbärgade områden där föräldrarna har goda inkomster och ofta akademisk utbildning. De eleverna är förhållandevis billiga att utbilda enligt skolplanen. Om man dessutom slipper ha/ är fri från, skolgård, laboratoriesalar, gymnastiksal, skolbibliotek, skolmat och har många obehöriga lärare – utan kan förlita sig på att barnen får mycket stöd hemifrån och att eleverna klarar självstudier i stor utsträckning då kan man tjäna mycket pengar. Det är inte Drevdagen eller andra ideella verksamheter det handlar om, nu är det skolindustri eller skola i samhällets regi det handlar om. Det är betungande för kommunala skolor som oftast har traditionella skolbyggnader och tvingas betala ”marknadshyra” och som har en större andel elever som behöver mer lärarinsatser. Kommunala skolor har allt svårare att gå runt ekonomiskt. Den här utvecklingen måste brytas.
Är det verkligen så här det går till? Ja – för närvarande är det det.
”Så länge det är lagligt är det inga problem” – brukar moderatpolitiker säga, med ett förvånat höjt ögonbryn och en befallande blick när det moraliska eller samhällsnyttan i en kommersiell verksamhet ifrågasätts.
Låt oss göra övervinster i välfärden olagliga.
Typ i enlighet med utredningen!
April 2017
Rolf Brattström