Författare: Klas Sandberg

Hetta /

Hetta /
23° varmt klockan halv tio på kvällen. Det blir nog ännu en tropisk natt här i Mälardalen. Israel försvarar sig mot ett fientligt Gaza. Med distansbombardemang från luften, marken och sjön för tredje veckan i rad. Och med marktrupper. De flesta av de långt över tusen dödade och skadade är civila. Det är inget krig, det är en övermakts kväsande av ett uppror sprunget ur förtvivlan från en instängd folkspillra. Samtidigt har Israel blivit ett populärt resmål för HBQT-personer, Israel visar en mycket tolerant och modern inställning till individens rätt att uttrycka och leva ut sina alldeles egna sexuella preferenser, sin egen könsidentitet, eller sin lust att leka med detta, Jag tycker att det är sympatiskt. Men hur kan man då vara så hård mot araber i sitt eget land och särskilt hård mot araber i de ockuperade områdena? Israel är på god väg att utvecklas sig till en apartheidstat. Om jag vore glad bög eller flata på Tel Avivs stränder skulle jag känna mig lite kluven, en känsla som inte triggar leklusten, inte hos mig i alla fall.

Vår egensinniga utrikesminister Carl Bildt har i Israel/Palestina konflikten en hållning som kan respekteras. Just i den här frågan förefaller han att ha en modererande inverkan på den annars så hycklande högerpolitik som EU nästan regelmässigt driver tillsammans med USA. Hans tydliga krav på en tvåstatslösning och att blockaden av Gaza måste hävas ger honom en viss kred.

Man frågar sig lite till mans och på sistone även i pressen hur politiken i Sverige skulle förändras om/när Alliansregeringen ersätts med en från den nya majoriteten efter valet. Det verkar ju som krogmomsen och den generellt reducerade arbetsgivaravgiften för alla under 25 kommer att avskaffas. Rutavdrag för läxhjälp också kanske, Det blir nog också en snävare tillämpning av regler på arbetsmarknaden. Det kommer nog bli vanligare att kräva kollektivavtalsliknande förhållanden i samband med upphandling, även för underentreprenörer, vilket regelverket redan tillåter. Ytterligare obligatorisk pappaledighet om man vill ha samhällets stöd under barnperioden kan kanske komma. Fler lär komma i arbete. Förhoppningsvis byggs det bostäder som folk har råd med. Det finns säkert fler konkreta förändringar. En bättre ordning på järnvägen lär det ju bli. Vad som i praktiken kommer att hända med vår, i jämförelse med andra länder, extremt nyliberala privatisering av välfärden med stora vinstuttag av bolag med kopplingar till internationellt kapital vet vi faktiskt inte. Själv litar jag varken på S eller Mp i den frågan.
Men hur blir det tror ni med det halva löftet som den nuvarande opinionsmässiga majoriteten, alltså den nuvarande oppositionen, har uttalat, löftet om att erkänna Palestina som en stat? Min gissning är att det inte blir av. Israels propagandaapparat och inflytande på USAs och andra länders politik är för stor. USA hade ju knappt avslutat sitt försök att mäkla fred mellan Israel och Palestina innan de skickar ammunition till Israel under pågående konflikt. Parallellt med det sk kriget mellan Israel och Gaza har media rapporterat mycket om antisemitism. Att judar i Sverige och på andra ställen har fått utstå hat och attacker för vad staten Israel gör. Något som dom på intet sätt är ansvariga för eller ens behöver försvara. Det kan man hålla med om. Rapporteringen om staten Israels agerande varvas ofta med rapporter om antisemitiska stämningar och uttryck i någon slags journalistisk balansakt. Ett fenomen som med något slags tungt, långsamt sedimenterande slutsats leder till att Israel inte tycks ha något val.
Vilket jag menar att dom har. Om omvärlden är tydlig och konsekvent kan vi få fred i Mellanöstern.
Västvärlden, som högerskribenter ibland refererar till, som om det inom den fanns en övergripande värdegemenskap, har ju inte gjort så bra ifrån sig för demokrati och fredliga förhållanden i arabvärlden på sistone. I Libyen är det instabilt .En understatement! I Egypten har militären tagit över igen och förbjudit all opposition, som de inte redan har fängslat. I Syrien härskar kaos och kalischnikov med understöd av ett ännu stabilt Saudi och Iran. Islamiska Staten är på god väg att etablera ett stort kalifat mitt i smeten inte långt från Israel. Irak är i upplösning. FN stöttar många stora flyktingläger i Jordanien. Väldigt många är väldigt missnöjda. De styrande i Afganistan och Pakistan hålls under armarna av USA. Frågan är om den politiken eller resurserna räcker för att hindra även dessa stater från att krackelera. Det är ett farligt läge, även för vår demokrati på sikt. Att skapa en varaktig fred mellan Israel och Palestina skulle inte ensamt stabilisera regionen, men det är nog en förutsättning. Att erkänna staten Palestina skulle kunna vara en början.

Håtuna 4:e augusti 2014
Rolf Brattström

TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership – handelsavtalet mellan USA och EU som förhandlas bakom stängda dörrar skall nu ta paus i tre månader för att behandlas och debatteras i respektive medlemsland. Debatten öppnades häromdagen med en artikel undertecknad av representanter för Moderaterna, näringslivet och S genom Mona Sahlin. Dom tyckte det var bra för den svenska välfärdsmodellen. Argumenten skiftar över tid. Nu hävdas att handelsavtalet med USA behövs för att vi skall kunna behålla vår offentliga sektor som vi vill ha den. Jag har fortfarande inte vant mig vid att moderater och företrädare för riskkapitalbolag inom skol- och vårdsektorn argumenterar varmt för bibehållandet av den svenska solidariska offentliga sektorn. Jag tycker de sjunger falskt.

Kapitalismen är i kris. Lönerna som andel av företagens kostnader har minskat under 30 års tid. Produktiviteten har ökat men inte kommit löntagarna till del. Det finns mycket kapital ackumelerat. Krisen ligger i att det är svårt att få tillväxt på dessa osunt stora mängder ihopsamlat kapital. Folk har antingen inte råd att konsumera eller tappat köplusten. Det verkar gälla den fortfarande välbeställd men krympande medelklassen i västvärlden, Det är alltså viktigt enligt nyliberal ekonomisk logik att öppna nya marknader som ger kapitalet möjligheter att förränta sig.

För att göra det måste man ändra en del lagar och juridiska procedurer. Kommissionen har nyligen skickat ut en förfrågan till medlemsländerna om hur och i vilken utsträckning EUs så kallade livsmedelslag, förordning 178/2002, behöver förändras. Motivet sägs vara att den inte har ändrats sedan tillkomsten. Vi som var med när den togs fram under arbetsnamnet ”vitboken” vet att det tog flera år att slipa formuleringarna. Den är utformad med vissa grundläggande och generellt formulerade principer just med tanke på att den skall gälla under en längre tid. Den slår fast vissa bärande grundregler som att företagen är ansvarig för att inte släppa ut livsmedel på marknaden som kan vara skadlig för konsumenten. Konsumenten får inte vilseledas avseende innehåll eller ursprung på maten. Medlemsstaterna skall ha en kontrollapparat för att kontrollera att livsmedelsföretagen följer lagstiftningen. Och att försiktighetsprincipen skall gälla.
Det finns andra regler också, mer detaljerade och tjockare som är avsedda att ändras efter behov. Det är dock svårt att se behovet av att ändra själva fundamentet för EUs livsmedelslagstiftning. Om det inte är som ett första steg i en anpassning till nya handelsnormer med USA. En förberedelse för att acceptera kött från USA, kött från djur, som behandlat med tillväxthormoner. Eller kött från djur sammanförda och uppstallade så att det krävs att de står under ett paraply av bredspektrumantibiotika för att växa fram till slakt. Eller att utan särskild prövning tvingas acceptera Monsantos alla genmodifierade grödor till foder och mat.

Att avtalet dessutom innehåller – har sagts mig – det är ju hemligt, bestämmelser om att enskilda företag skall ha rätt att begära skadestånd av stater som genom politiska beslut ändrar förutsättningar för deras möjligheter att tjäna pengar i respektive land. Sådana tvistemål föreslås behandlas i särskilda nyinrättade domstolar, utanför det ordinarie rättsväsendet. Det skulle innebära en förändring av vårt demokratiska system, till det sämre. Folk blir alienerade av att allt mer av samhällets funktioner och regler hamnar utanför det som kan påverkas politiskt. Det kan jämföras med stämningen i totalitära stater. Så vill vi inte ha det.

Handeln mellan EU och USA är idag mycket stor men skulle kunna öka om en del ”tekniska handelshinder” togs bort. Det kan kanske ge en del nya jobb på ömse sidor om pölen. Klimatrapporten från IPCC visar att vi måste börja minska koldioxidutsläppen i atmosfären nu. Annars kommer utvecklingen mot ett allt varmare klimat inte gå att hejda. Jag är rädd för att det planerade handelsavtalet över Atlanten skulle försvåra åtgärder för att minska koldioxidutsläppen .Det förefaller vara mer angeläget att ta tag i de problemen.
Det här är en djupt ideologisk fråga.
140502

Rolf Brattström

Handelsav<tal och frihet

I dagens SvD såg jag på en helsida USAs ambassadör i Sverige, Brzezinski tror jag han heter. Namnet känns bekant, han har kanske släktband med den amerikanska högern? Ett fotografi på mannen och hans hustru tog upp halva sidan, Under bilden en fet rubrik: ”Sverige bör gå med i Nato”. Att en amerikans ambassadör och diplomat så tydligt lägger sig i en svensk inrikespolitisk fråga några månader före ett riksdagsval – får man väl ändå betrakta som ett nytt fenomen.
Han citeras vidare: ”Ukraina hade närmare band med Nato än vad Sverige har”. Också det med fet stil. Han tycks mena; Akta er, Ryssen kommer. Bara vi kan rädda er. Lyssna på dom av era politiska partier som tycker som vi.

Det börjar likna det historiska kosackvalet. Det kanske är säkrast att följa den amerikanske diplomatens välmenande råd. Eller inte.
Vem vill ha ett nytt kallt krig? Nej, jag frågade inte dig Carl. Jag frågade er andra. Fortsätt leka med klotsarna så länge så kommer jag bort till dig sen. En ny upprustning och krigsförberedelser verkar ju vara under uppsegling. Jag kan inte befria mig från tanken att det är en funktion av en stagnerande ekonomi. Det är nog inte så att privata eller fondägda stora klumpar av kapital av otålighet över den långsamma tillväxten beslutar sig för att manipulera fram en upprustning. Nej. Men det finns alltid duktiga idioter som ger dom idéer. – Jag kommer snart Carl, vad fint du har byggt med klotsarna. Är det redutter? Det verkar lite omodernt, tycker du inte? – Jaa, men fina är dom.

Enskede 140428

Rolf Brattström

Det borde vara kört för dom…
Alliansens skolminister har ingen skam i kroppen. Under två mandatperioder har han bedrivit en politik som har försämrat skolan för flertalet och förbättrat den får fåtalet. Nu satsar han på mindre klasser och ifrågasätter riskkapitalbolag inom skolan. Han hävdar att socialdemokraterna är minst lika skyldig som han till att Pisa-mätningar visar att svensk skola är skitdålig. Det har gått utför länge säger han. Men förtiger att kurvan blivit mycket brantare nedåt under hans tid. Han, och ingen annan heller, beskriver grundorsaken, nämligen att skolan har kommersialiserats. Det övergripande samhällsansvaret att optimera och ge tillräckligt med resurser så att så många som möjligt får en bra utbildning, har eroderats under Folkpartiet. Om skattesänkningar försämrar skolan måste man enligt nyliberal logik omfördela så att den rikare tredjedelen av befolkningen inte märker så mycket. Typ satsa på elitskolor. Nu, tycks Valkampanjstrategerna tagit rodret från denna patetiska man. Nu skall klasserna bli mindre i lågstadiet och det skall satsa på speciallärare och någon slags förstelärare skall få 5000 – 10000 tusen mer i lön än andra lärare. Återinrättandet av lektorer? Nu skall även läxhjälp kunna ges till de som inte har råd, ens med Rut. Valstrategerna åstadkommer en form av tillnyktring, anpassning till vad de flesta ser och tycker – det är väl bra kanske, som om demokratin får genomslag redan innan valen. Fast man undrar vilken blick han har när han ser sig i spegeln efter en orolig natts sömn den gode folkpartistiske skolministern. Han har gjort nästan allt fel under sin tid som styrande av skolan. I Stockholm har man mörkat försämringen genom att mäta statistiken på klassernas storlek på ett otydligt sätt. Hej Hopp! Vi i Alliansen tycker ju likadant som (S) – så varför välja deras skolpolitik? Trots den käcka skäggstubben och de avspända leendenas normalitet bland PR-folket hörs en dissonans och känns en lätt putrid lukt med inslag av metall. Varför inte stå för ideologin rakt ut? Är det demokratin som ännu hindrar dig Björklund? Är du anpassligare än din fasta stämma antyder?
Det är väl ett fåfängt hopp att Valstrategerna skall styra upp utrikesministern också. Mot någon slags anpassning mot folkopinionen. Han verkar ju inte ingå i Moderaternas regering och är sannolikt inte påverkabar av Valstrategerna. Reinfeldt har uppenbarligen inte appell på sin ”middle sized dog”. Det är svårt att tänka sig att utrikesministern skulle meddela att han har ändrat sig; att det är mindre lämpligt att utvinna olja i befolkade områden med hjälp av folkrensning; att han inte är helt säker på att ljudupptagningen från hydroforer i ubåtsjakten är från ryska ubåtar, att han då var den hetsiga situationens rov – ”deeeet kan ha varit minkar”. Osannolikt, eller hur? Nej han ligger nog i skrivandes stund på mage på durken av ett svenskt spaningsplan, under något slags Europarådsflagg, finansierat med SIDA medel och tittar med kikare ned på Ukrainas stora dunkla landområden, spanandes efter ryssar.
Enskede
12:e mars 2014

Rolf Brattström

Hörde häromdagen på radio, lunchekot tror jag, att den gamle bombaren av Vietnam och fredspristagaren Henry Kissinger hade tagit till orda om den uppståndna situationen i Ukraina. Han sa att alla borde lugna ner sig. Att inte formeras sig som den ena eller den andra. Han skrev om att Ukraina inte skall tvingas välja mellan Ryssland eller EU som sin handelspartner eller kulturutbytespartner. Moderation var hans budskap. Ett Ukraina som Natoland är provocerande för Ryssland – så tyckte han. När fan blir gammal blir han religiös – hade min pappa sagt om han levde.

Kanske är det så att det inte är så dumt att kyla ned situationen, En demokratisk regim har störtats. Det finns ett starkt missnöje. Administrationen var ineffektiv, korrupt hävdar många, och inte till tillräcklig nytta för befolkningen. Missnöjet kulminerade med EU-avtalet som inte blev av. Demonstrationerna och missnöjesyttringarna stöddes starkt av yttre krafter, vårt utrikesdepartement, Carl Bildt, inte minst. Den av vad jag förstår demokratiskt tillsatta makten, , presidenten, flyr efter brutala och misslyckade försök att ömsom kväsa ömsom blidka demonstranterna. En ny regering tillskapas, till 20 % bestående av närmast nazistiska högerextremer till ministrar.

Att Ryssland med sin blodiga erfarenhet av tredje rikets ofattbara terror är skeptiska för att inte säga skraja måste man inte vara en känslomässig Einstein för att förstå.

Det handlar till dels om att få Ryssarna att lita på att vi, EU, NATO, inte tänker anfalla dom. Dom kommer inte att tro oss om vi, Sverige, EU (NATO) representeras av sådana som Carl Bildt. Han är fel man på fel plats i fel tid. Han får inte Ryssarna, om någon, att känna sig inbjudna till dialog. Hur många foton på Dagens Nyheters förstasida har jag inte sett honom på, på missnöjestorg i Kiev eller andra fotosituationer på andra Ukrainska torg? Hans politiska språngbräda är ubåtsljud och petitioner mot Ryssland. När han vänder näsan mot öster blir han som en terrier. Som om han inte hade en fri vilja. Bildt är en del av problemet – inte lösningen.

Enskede 6:e mars 2014

Rolf Brattström

Reinfeltds tankar om politik, om han har eller har haft några, skulle vara intressant att jämföra med Bengt Göranssons. Vet någon om han har givit utryck för några djupare tankar om politik? Om sin samhällssyn över huvud taget? Efter ”Det sovande folket”? Var nyligen och lyssnade på före detta skol- och kulturministern Bengt Göransson på Biblioteket i Dalen. Han talade inför ett 40-tal personer om politiska funderingar från sitt aktiva liv. Han pratade oavbrutet över en timme och höll uppe lyssnarnas intresse hela tiden. Jag blev lite impad av denne 84-åring. Han resonerade om skillnaden mellan begreppen medborgare och skattebetalare, en skillnad som de styrande nyliberalerna i Alliansen inte ser. Som även delar av Socialdemokratin är blind för. Han talade om skillnaden mellan valfrihet och frihet och konstaterade att frihet är ett oändlig mycket större begrepp, inte sällan är de svårförenliga. Fördelningen av kulturpengar enligt portföljmodellen tyckte han var en dålig lösning som ger politikerna allt för stort inflytande. . Kulturbegreppet har förskjutits till att innefatta alla slags evenemang. Ju större desto bättre verkar det som, smalare kulturyttringar har svårare att få stöd.

Jag tolkade hans vidare resonemang så här. – Min frihet i tanke ord och gärning får inte innebära någon annans ofrihet, frihet kan man inte ha på någon annans bekostnad. Valfrihet däremot är helt individualistiskt, den has inte sällan på andras bekostnad, någon slags nasarvariant. Vad är det fria med en ”friskola”? Är det entreprenörens frihet att inte behöva skolgård, matsal, gymnastiksal, kemisal, bibliotek, ha glest med lärare, använda betygen som konkurrensmedel, eller slippa skolkurator? Eller är de friheten för medelklassen att välja bort skolor med nysvenskar och struliga ungar. Nej, det är på sin höjd en valfrihet som skapar ofrihet för andra. Valfriheten är dessutom ofta en chimär, i alla fall vad gäller samhällsservice. De flesta opereras där de får plats, eller accepterar erbjuden plats på särskilt äldreboende där det finns plats. Eller väljer mer eller mindre slumpmässigt en av 100 hemtjänstfirmor. Medborgaren har blivit kund. Alliansen har verkligen sabbat samhällsklimatet.

De styrande känner folks stigande missnöje. Nu sker kovändning på kovändning hos Moderaterna och deras hangarounds. Nu skall det byggas tunnelbana och spekulerande riskkapitalbolag skall kastas ut ur välfärden, säger dom. Och införa läxhjälp till alla, i alla fall verkar dom vilja det i Enskede. Är det opportunism måhända eller senkomna insikter? Ja, man kan ju undra. Fp´s ledare Björklund, den stränge och raljerande, tycks ha ändrat sig på flera punkter, till och med i högre utsträckning än andra Allianskollegor. Ideologin är att privatisera, individualisera, avpolitisera, att låta marknaden styra samhällsutvecklingen. Man försöker dölja ideologin eftersom man vet att folk vill ha kollektiva, samhälleliga grundlösningar på transporter, skola, sjukvård och äldrevård. Moderaterna säger en sak men gör något annat. Må det inte lyckas en gång till med hjälp av slipade propagandister och lydiga, självcensurerande medier. Medier som sätter strålkastarljuset på mindre relevanta personfrågor eller någon konstruerad fråga typ ”regeringsduglighet” – allt för att undvika den ideologiska grundfrågan om vi skall vara kunder eller medborgare. Hur samhället skall styras. Just nu tycks alla politiker drabbade av en insikt att folk inte gillar otyglad nyliberalism, särskilt inte nu när det börjar bli tydligt att verkningarna drabbar allt bredare lagers egna barn eller ens egen gamla mamma eller mormor. Samma förespråkare av nyliberalism som var väldigt nådiga inför den förda politiken tills helt nyligen har nu förklaringsproblem. Björklund är tydligast exempel på låtsad förvåning – ”på ren svensk blir jag förbannad” som Björklund uttryckte det efter senaste exemplet på oegentlig vinstmaximering inom skolan. Kommer ni ihåg när finansminister Borg sade sig bli upprörd över att finansspekulanter ”jagade i flock som vargar”. Hade de väntat sig samhällsansvar eller i praktisk handling uttryckt kollektivt samvete? Knappast – deras ideologi bygger på Milton Friedman och hans många efterföljare och lärjungar vars grundtesär att egoismen, själviskheten är det som driver samhällsutvecklingen bäst. Typ ”greed is good”.

Det var ett tag sedan man hörde en tydlig högerretorik, typ – Marknaden råder och det finns got om konsumtionsmöjligheter. Varför inte ett nytt kök eller resa till varmare land. Har ni inte råd är det lätt att låna. Varför klaga på lite vinst i välfärden? Är du avundsjuk eller? Men den finns där högerretoriken, kittlandet av egot, framgångsdrömmen i andra former hela tiden. Kolla dagstidningarnas bostadsbilagor på helgerna, särskilt bildtexternas värdeord. Jag tror att högerns retorik har svängt från ”rätten att ta för sig” till att skyla över orättvisor. Men innebörden av politiken är densamma förstås.

Alliansens kärnpolitiker och/eller dess PR-byråer tycks ju vara de sista att inse att centrala samhällsfunktioner vill folk styra utifrån demokratiska solidariska principer. Kassaflödet från omsorg och skola används som grund för spekulation i en belåningkarusell. Alliansen får anses skyldig till att John Bauer skolorna kunde gå i konkurs med en miljard i skulder. Vad kom den skulden ifrån? Skolorna är ju gratis. Om JP Gymnasium (som företaget bytt namn till) inte har begått några formella fel, som påstås, är de uppenbarligen fel på de formella reglerna. De tycker i alla fall de flesta av oss. Moderaternas planerare och framtidsstrateg i sjukvårdsfrågor (han heter som en fästingburen sjukdom) är eller har själv varit en stor privat aktör i sjukvårdsbranschen. John Bauer, Carema, FRA, dysfunktionellt entreprenörsklondike på Banverket, ökande klyftor och sämre skolresultat generellt är Alliansens tillnamn

Tillbaka till vinst i välfärden.

Jag lyssnade på lördagsintervjun i P1 häromveckan. En Wallenberg intervjuades. Han hade för övrigt samma frasering och intonation som kungen. Det kanske inte är så konstigt de har väl haft samma lärare och gått i samma skolor. Emellertid så pratade sagde Wallenberg om sitt riskkapitalbolag EQT och vilken samhällsnytta det gjorde. Jag hade lite svårt att häng med. Han sade att de drog till sig internationellt kapital och utvecklade, förädlade branschen, med sina industriella erfarenheter av produktutveckling och produktivitetsskapande erfarenheter. Han lyckades aldrig förklara hur det skulle gå till just i åldringsvården och journalisten var inte särskilt på heller.

Vad jag vet av privat övertagande av åldringsvård så brukar de privata koncernerna byta ut personalen, inte direkt men inom ett år ungefär, och blir därmed av med de fackanslutna och de med nedsatt arbetskapacitet, sedan görs schemat om och antalet anställda minskas, och ersätts till stor del med inhyrd personal. Antalet mellanchefer ökas, och lönerna sänks. Sedan tas vinsterna ut från våra skattepengar till någon önation där de får sällskapa med oligarkers och kriminellas pengar.

Kommen till den punkten kan företaget säljas som en källa till ytterligare välstånd för den med mycket pengar. Hedervärt tycker en förskräckande mängd ekonomer med titlar både före och efter beteckningen , både privat och offentligt avlönade – alla, nästan alla, Milton Fridmans lärjungar.

Vården av våra gamla kan naturligtvis inte kosta hur mycket som helst, den skall vara kostnadseffektiv och samhället måste göra prioriteringar. Men den diskussionen skall inte föras i slutna bolagsrum. Om det nu är så att verksamheten är så in i helvete lönsam att Wallenberg förödmjukar sig själv i radion för att försvara sina aktieägare så skulle ju varje fungerande demokrati omedelbart sänka den samhälleliga ersättningen för att ta hand om våra äldre. Eller hur? Konceptet kan ju inte hålla ens ur en strikt ekonomisk logik tycker man. Tanken med vinst i välfärden är i grunden sjuk.

Vänsterpartiet skall trumpeta ut dessa självklarheter så att alla hör det inför nästa val.

. Enskede i november 2013 Rolf B rattström

Tidningen Riksdag och Departement hänvisar till senaste SOM (Samhälle Opinion Medier) undersökningen från Göteborgs universitet och konstaterar att väljarkåren blir mer och mer vänster.
Glädjande, och inte särskilt märkligt.

Välfärden urholkas, våra gemensamma tillgångar säljs ut till vrakpriser. Bibliotek privatiseras, ideell läxläsning får kommunala medel indragna med hänvisning till att de
konkurrerar med RUT.

De som redan har får mer, och de som inget har får ännu mindre.

Resurssvaga grupper ställs mot varandra medan de som tjänat och tjänar på alliansens politik sitter i orubbat bo. Främlingsfientliga krafter vinner terräng med den för somliga lättsmälta retoriken att det är invandrarnas och flyktingarnas fel att det inte finns pengar till vården, till skolan och till omsorgen.

De pengarna finns i skatteparadis, Trots att regeringen lovat att begränsa (begränsa, vad betyder det?) riskkapitalisternas möjligheter att gräva guld ur våra skattekronor, och trots att flera opinionsundersökningar tydligt visar att svenskarna vill att pengarna ska stanna i verksamheterna så fortsätter miljoner och åter miljoner kronor att hamna på anonyma bankkonton på Jersey eller Guernsy

I riksdagen har vi sedan 2010 ett politiskt parti som med en dåres envishet fortsätter att hävda att de inte är några rasister – samtidigt som de driver en rasistisk och segregerande politik och samtidigt som deras företrädare gång efter annan gör grova rasistiska uttalanden.

Sverige kan och SOM undersökningen visar -Sverige vill bättre!!

Det finns ett parti i Sverige som säger NEJ till vinster i välfärden
Det finns ett parti som sätter det antirasistiska arbetet högt på dagordningen.
Det finns ett parti som har en enkel och livsviktig paroll på sin fana –
Arbete, Rättvisa, Välfärd

Vi ses på första Maj!

/ Ewa Pååg, Vänsterpartiet Enskede
Upplagd av Enskedevänst