Författare: Mattias

Vad har dom för moraliska rättesnören? Stöder dom de internationella lagarna om mänskliga
rättigheter? Var ligger deras sympatier?

När det gäller Rysslands krig mot Ukraina är väl vi, de flesta svenskar, fullt med på att
Sverige skall stötta Ukraina med allt militärt stöd vi förmår.

Men varför köper vi vapen från företag i Israel som är i full färd med att genomföra ett
folkmord på palestinier? Vi lär köpa avancerade sjömålsrobotar, antidrönarvapen och ett
ledningssystem för hiskeliga 1,7 miljarder. Så sent om i juni, mitt under pågående folkmord,
slöts avtal med Israeliska vapenleverantörer. Affären är hemlig, kanske av militärstrategiska
skäl, men sannolikt av ruttnare orsaker som att ingen direkt ansvarig vill försvara affären med
sitt ansikte synligt.

Försvarsministern Pål Jonsson (M) har inga invändningar mot affären. Vi vill få fram så bra
försvarsmateriel som möjligt till de svenska soldaterna för att hålla dom säkra. Säger han
enligt artikel i DN i september.

Generaldirektör Mikael Granholm på Försvarets materielverk hävdar att vi inte har rättslig
grund att diskriminera leverantörer från Israel. Det är en lögn. Som om vi vore tvungna att
handla från en nation som begår folkmord.

Det är uppenbart att det finns mycket osunda och nära kontakter mellan svensk militär och
den förtryckande och folkmordsmisstänkta Israeliska regimen.

Därför misströstar jag. Som officerson och med många militärer i tidigare och senare
generationer har jag alltid haft en positiv syn på vårt försvar. Än idag kan jag känna stoltheten
i ryggen då jag såg och kände en rotel Lansen dra tätt över min tolvåriga sommarkropp på
skärgårdsbryggan.

Magnus Ranstorp skriver ibland i Svenska Dagbladet. Han är betald rådgivare och föreläsare
för blivande officerare vid försvarshögskolan. Han förstärker min misstro mot den svenska
militären och utgör ytterligare en frontfigur i svensk militär som ursäktar eller förringar
Israels folkmord på de fördrivna palestinierna.

Han påstår att rapporteringen från Gaza är regisserade för att ”orden och dramaturgin är valda
för att maximerade känslan”. Han förringar Sveriges Radios rapporter som varande osakliga.
Han hånar Cecilia Uddén. Och efterlyser en historisk bakgrund. Den saknar alla tänkande.
Över 60000 palestinier har dödats. Det finns knappt ett hus stående kvar. Han har en spalt i
Svenska Dagbladet. Han undervisar våra blivande militära ledare. Det borde han inte få göra.

Kan vi lita på vår militär?

Rolf Brattström

Är Israel en stat vilken som helst? Med sina förtjänster och nackdelar som andra. Med hövlig, världsvan lätt ironisk diplomati blandad med god självkänsla och stolthet.

Ett land vi har goda förbindelser med i allt från nära personliga band mellan många svenskar och Israeler till handel, inte minst med vapen.

Eller är Israel en apartheidstat som förtrycker fördrivna palestinier och uppträder som huliganer och gangstrar mot palestinier på ockuperat område? Och för närvarande är mitt uppe i ett folkmord på Palestinierna i Gaza. > 50 000 är redan döda, numera dödas bara ett 100-tal om dagen, mest barn som köar hungriga i matköer. Som skjuts om de har fräckheten att räta på nacken.

Den frågan är på väg att klyva oss svenskar i olika läger. Den börjar få en tydlig inrikespolitisk betydelse och sprängkraft.
Att ministern Benjamin Dousa (M) gick sin namne till mötes och permanent ströp stödet till FN organisationen UNWRA, med benägen hjälp av stadssekreteraren Janse (som därmed har blivit namnkunnig om än på ett mindre smickrande sätt) får representera de som tycker att Israel är en stat att vara vän med.

Alla, verkligen alla utom de två Benjaminen, stadssekreteraren och Donald Trump inser att UNWRA har outstanding bäst förutsättningar att lindra nöden i Gaza. Vad som i den här saken har hänt bakom kulisserna vet vi inte. Det tycks inte tåla dagsljus.

Vår blåbruna högerregering uppträder ungefär som SvD och fortsätter relativisera folkmordet på palestinierna. Först när de ställs mot väggen och tvingas möta våra blickar mumlar de pliktskyldigast: ”det är inte bra att svälta folk, och döda barn vid utfordringsställena”.

Benjamin, Netatanjao alltså, har nu startat ett bombkrig mot Iran. Det ligger längre bort än de länder han brukar bomba. Det kan visa sig vara en miss i kalkylen. Trogen sitt gammeltestamentliga wannabe har han döpt kriget till Rising Lion. Emellertid kan han därmed vända den inhemska opinionen – ”Vi kämpar för vår existens”- retoriken går hem.  Många Israeler började känna sig obekväma med det pågående folkmordet i Gaza som de blivit varse via utländska nyhetsmedier.

Medierapporteringen från de bombade områden i Gaza och snart också från Iran kanske  kommer att upphöra på grund av att infrastrukturen som behövs för att rapportera är/blir grusade.
Vår ryggradslösa regering väntar oroligt in den tiden, då det tystnar. Dess stödparti Sverigedemokraterna torde vara euforiskt förväntansfulla.

Denna lätt modifierade dikt är en passning till dom som inte bryr sig.

Först kom dom för att hämta de psyksjuka – men jag är inte psyksjuk, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de fackföreningsfolket – men jag är inte med i facket, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de judarna – men jag är inte jude, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de araberna –  men jag är inte arab, så jag behövde inte oroa mig
Se’n kom dom för att hämta vem som helst ur oppositionen – men jag är ju inte med i nå:n opposition, så jag behövde inte oroa mig
Se’n kom dom för att hämta mig och då fanns det inga kvar som kunde hjälpa mig.
Bojkotta Israel. Bryt all vapenhandel omedelbart.

Rolf Brattström
18/6 2025