Författare: Mattias

Är Israel en stat vilken som helst? Med sina förtjänster och nackdelar som andra. Med hövlig, världsvan lätt ironisk diplomati blandad med god självkänsla och stolthet.

Ett land vi har goda förbindelser med i allt från nära personliga band mellan många svenskar och Israeler till handel, inte minst med vapen.

Eller är Israel en apartheidstat som förtrycker fördrivna palestinier och uppträder som huliganer och gangstrar mot palestinier på ockuperat område? Och för närvarande är mitt uppe i ett folkmord på Palestinierna i Gaza. > 50 000 är redan döda, numera dödas bara ett 100-tal om dagen, mest barn som köar hungriga i matköer. Som skjuts om de har fräckheten att räta på nacken.

Den frågan är på väg att klyva oss svenskar i olika läger. Den börjar få en tydlig inrikespolitisk betydelse och sprängkraft.
Att ministern Benjamin Dousa (M) gick sin namne till mötes och permanent ströp stödet till FN organisationen UNWRA, med benägen hjälp av stadssekreteraren Janse (som därmed har blivit namnkunnig om än på ett mindre smickrande sätt) får representera de som tycker att Israel är en stat att vara vän med.

Alla, verkligen alla utom de två Benjaminen, stadssekreteraren och Donald Trump inser att UNWRA har outstanding bäst förutsättningar att lindra nöden i Gaza. Vad som i den här saken har hänt bakom kulisserna vet vi inte. Det tycks inte tåla dagsljus.

Vår blåbruna högerregering uppträder ungefär som SvD och fortsätter relativisera folkmordet på palestinierna. Först när de ställs mot väggen och tvingas möta våra blickar mumlar de pliktskyldigast: ”det är inte bra att svälta folk, och döda barn vid utfordringsställena”.

Benjamin, Netatanjao alltså, har nu startat ett bombkrig mot Iran. Det ligger längre bort än de länder han brukar bomba. Det kan visa sig vara en miss i kalkylen. Trogen sitt gammeltestamentliga wannabe har han döpt kriget till Rising Lion. Emellertid kan han därmed vända den inhemska opinionen – ”Vi kämpar för vår existens”- retoriken går hem.  Många Israeler började känna sig obekväma med det pågående folkmordet i Gaza som de blivit varse via utländska nyhetsmedier.

Medierapporteringen från de bombade områden i Gaza och snart också från Iran kanske  kommer att upphöra på grund av att infrastrukturen som behövs för att rapportera är/blir grusade.
Vår ryggradslösa regering väntar oroligt in den tiden, då det tystnar. Dess stödparti Sverigedemokraterna torde vara euforiskt förväntansfulla.

Denna lätt modifierade dikt är en passning till dom som inte bryr sig.

Först kom dom för att hämta de psyksjuka – men jag är inte psyksjuk, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de fackföreningsfolket – men jag är inte med i facket, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de judarna – men jag är inte jude, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de araberna –  men jag är inte arab, så jag behövde inte oroa mig
Se’n kom dom för att hämta vem som helst ur oppositionen – men jag är ju inte med i nå:n opposition, så jag behövde inte oroa mig
Se’n kom dom för att hämta mig och då fanns det inga kvar som kunde hjälpa mig.
Bojkotta Israel. Bryt all vapenhandel omedelbart.

Rolf Brattström
18/6 2025

När jag skiljde mig från mina äldsta barns mor 74/75 var jag rädd för att jag skulle bli en
bitter självömkande loser. Då blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag var då fortfarande starkt
vänsterlutande i min politiska grundupfattning efter att ha haft nästan alla mina nära
kompisrelationer ur FNL-rörelsen. Jag tänkte väl då som nu att det är ens jävla skyldighet att
göra vad man kan för att samhället skall bli så bra som möjligt. Rättvist och roligt. Det
förutsätter att man tillåter sig själv ett visst välmående, lite layd back position ibland , och att
kunna skratta. Annars orkar man inte. Men man måste behålla sin span på horisonten.

Jag har lite slumpartat nyligen sett en del reportage/historiska filmer på TV om Hitler och
hans maktövertagande och terror. Den historian kan jag och har därför tittat med ett lojt
intresse. Som ung, yngling, var jag frustrerad över varför inte min föräldrageneration vrålade i
demonstrationer mot vad som hände i Europa. I vuxen ålder har jag förstått att det fanns en
hel del nazistsympatisörer då. Och väldigt många som kröp, som tyckte att man skulle ha is i
magen och avvakta. Som vår statsminister nu.

När Nazisterna tog makten i Tyskland fanns det ganska många i Sveriges politiska,
ekonomiska och kulturella elit (medelklassen var inte så stor då) som länge förtröstade sig på
att Tysklands goda vetenskapliga, kulturella och allmänt civiliserade samhällskropp skulle
motstå Hitlers barbari. Dom hade fel.

Vad som triggade mig när jag såg programmen om Hitler var att flera personer som levt och
verkat mitt i Hitlertyskland i intervjuer hävdade att dom inte visste nå´t. Dom hade inte fattat
att 6 miljoner judar och nästan lika många, väl?, kommunister, demokrater och sjuka
systematiskt avlivats.

Historien upprepas inte – men den rimmar. Har någon sagt, tycker det låter bra.

Amerikanarna verkar lika dåliga som tyskarna var på att hejda fascism och nazism.

Typ noll motstånd.

Högerpartierna M. KD och SD här hemma i Sverige står nu med brallorna nere. Deras
älskningar ballar ur. Vi andra vänder generat bort blicken.

Försöker lägga av med politiken men har svårt med det.

Rolf Brattström Vänsterpartiet Enskede