Har ni tänkt på …..
Har ni tänkt på …..
Att fiskarna i de få fiskdiskar som numera finns har väldigt stora ögon,
- att personalen inte vet vilka fiskar som finns där, vad de heter
- att torsken bara finns som file’er
- att orensad strömming, eller lagom stor sill, inte heller finns
Har du funderat på vad det beror på? Magen vill ha fisk men du vill nog inte veta varför utbudet är så ringa. Alla vatten, jorden runt, är på randen av utfiskning, de stora ögonens fiskar fångas på allt större djup. Dom har jätte stora ögon för att de lever på stora djup där det är dåligt med ljus. Länge trodde vi att norsk odlad lax var ett sätt att få oss att kunna fortsätta äta fisk utan att fiska ut haven. Så var det inte, så är det inte. Alla fiskar stora som små, goda eller mindre goda trålas upp jorden runt för att bli mat till laxodlingarna. Eller annat djurfoder. Torsken och andra större fiskar har ingen mat kvar.
Fiskarna, de som fiskar, har ett oproportionellt stort inflytande på samhället, som präster och nykterister är dom överrepresenterade i våra demokratiska församlingar. Den svenska fisknäringen är ganska hobbyartad till 90 % , den resterande 10% består av ett begränsat antal stortrålalare som dammsuger östersjön på strömming eller nordvästafrikas kust på fisk till förfång för den lokala kustbefolkningen. Ironiskt nog tycks utövarna tro att de har Herrens välsignelse. Det är som om de religiösa och fiskarna har slagit sig ihop för att maxa sitt parlamentariska inflytande. Herren ger och Herren tar. Tar den magra proteinfödan från nordvästafrikas kustbefolkning och ger till bigotta käcka gossar från Bohuslän. Så att jag kan äta en skiva kallrökt lax på mitt egenbakade bröd. Det är jättegott.
Nog om det beklagansvärda fisket.
Alla måste vi äta. Alla har vi ett förhållande till mat. Som visserligen varierar över livscykeln. Som barn åt man vad som gavs. När man själv hade barn försökte man få i dom någonting. Ett tag hade vi en lista på olika maträtter på anslagstavlan i köket som inspiration när fantasin tröt. God och varierad mat hör den välmående övre medelåldern till. Den statusskimrande fäblässen för ostron har jag aldrig förstått glädjen av. En saftig hamburgare på nötkreaturets framdelskött kan jag däremot njuta av. Nåväl.
Om man går runt i någon stor livsmedelsbutik oavsett om det är ICA, COOP, Willys eller Lidel och inte är alltför hungrig utan mer i ett filosofiskt moode kan man bli helt nockad av utbudet. Tusentals artiklar. Men se! Om man låtsas att man är en ung student från någon institution som fått uppdraget att kolla hur många råvaror som de facto finns i butiken, då skulle man komma fram till att det inte är särskilt många. Mejeriavdelningens imponerande storlek är ju bara en enda – komjölk. Pastagondolens imponerande metrar är bara vete- och dinkelmjöl och ägg. Ska vi gå vidare till läsk och ölavdelningen – det är socker, några smakämnen, mältat korn och vatten. Och den gudabenådade humlen förstås. Jag återkommer till vatten. Och köttavdelningen, det finn ju bar tre djurslag i praktiken, nöt, gris och fjäderfä. Många detaljer kallas file’, inner eller ytter även hönan anses ha en.
Grönsakerna är ju inte så många även om tomaterna numera finns i åtskilliga varianter. Morötter och vitkål är fortfarande i sina grundformer. Potatis och ris är fortfarande potatis och ris.
Den bländande godisgondolen består ju huvudsakligen av gelantin och socker plus aromämnen och färgämnen. Chokladen har flyttat till finhyllan.
Min avsikt är inte att förminska och förtala vad våra ärofulla butiker försöker sälja på oss utan göra oss uppmärksamma på hur få våra livsmedelsråvaror faktiskt är.
Havregryn, mjölk, lingonsylt och potatis lär man kunna leva länge på. Undrar om vårt civilförsvar vet det. Om det ens finns ett sådant.
Alla pengar för vår överlevnad vid kriser har nog dessvärre gått till JAS Gripen.
Enskede april 2022
Rolf Brattström