Skip to main content

Har ni tänkt på …..

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Har ni tänkt på …..

Att fiskarna i de få fiskdiskar som numera finns har väldigt stora ögon,

  • att personalen inte vet vilka fiskar som finns där, vad de heter
  • att torsken bara finns som file’er
  • att orensad strömming, eller lagom stor sill, inte heller finns

Har du funderat på vad det beror på? Magen vill ha fisk men du vill nog inte veta varför utbudet är så ringa. Alla vatten, jorden runt, är på randen av utfiskning, de stora ögonens fiskar fångas på allt större djup. Dom har jätte stora ögon för att de lever på stora djup där det är dåligt med ljus. Länge trodde vi att norsk odlad lax var ett sätt att få oss att kunna fortsätta äta fisk utan att fiska ut haven. Så var det inte, så är det inte. Alla fiskar stora som små, goda eller mindre goda trålas upp jorden runt för att bli mat till laxodlingarna. Eller annat djurfoder. Torsken och andra större fiskar har ingen mat kvar.

Fiskarna, de som fiskar, har ett oproportionellt stort inflytande på samhället, som präster och nykterister är dom överrepresenterade i våra demokratiska församlingar. Den svenska fisknäringen är ganska hobbyartad till 90 % , den resterande 10% består av ett begränsat antal stortrålalare som dammsuger östersjön på strömming eller nordvästafrikas kust på fisk till förfång för den lokala kustbefolkningen. Ironiskt nog tycks utövarna tro att de har Herrens välsignelse. Det är som om de religiösa och fiskarna har slagit sig ihop för att maxa sitt parlamentariska inflytande. Herren ger och Herren tar. Tar den magra proteinfödan från nordvästafrikas kustbefolkning och ger till bigotta käcka gossar från Bohuslän. Så att jag kan äta en skiva kallrökt lax på mitt egenbakade bröd. Det är jättegott.

Nog om det beklagansvärda fisket.

Alla måste vi äta. Alla har vi ett förhållande till mat. Som visserligen varierar över livscykeln. Som barn åt man vad som gavs. När man själv hade barn försökte man få i dom någonting. Ett tag hade vi en lista på olika maträtter på anslagstavlan i köket som inspiration när fantasin tröt. God och varierad mat hör den välmående övre medelåldern till. Den statusskimrande fäblässen för ostron har jag aldrig förstått glädjen av. En saftig hamburgare på nötkreaturets framdelskött kan jag däremot njuta av. Nåväl.

Om man går runt i någon stor livsmedelsbutik oavsett om det är ICA, COOP, Willys eller Lidel och inte är alltför hungrig utan mer i ett filosofiskt moode kan man bli helt nockad av utbudet. Tusentals artiklar. Men se! Om man låtsas att man är en ung student från någon institution som fått uppdraget att kolla hur många råvaror som de facto finns i butiken, då skulle man komma fram till att det inte är särskilt många. Mejeriavdelningens imponerande storlek är ju bara en enda – komjölk. Pastagondolens imponerande metrar är bara vete- och dinkelmjöl och ägg. Ska vi gå vidare till läsk och ölavdelningen – det är socker, några smakämnen, mältat korn och vatten. Och den gudabenådade humlen förstås. Jag återkommer till vatten. Och köttavdelningen, det finn ju bar tre djurslag i praktiken, nöt, gris och fjäderfä. Många detaljer kallas file’, inner eller ytter även hönan anses ha en.

Grönsakerna är ju inte så många även om tomaterna numera finns i åtskilliga varianter. Morötter och vitkål är fortfarande i sina grundformer. Potatis och ris är fortfarande potatis och ris.

Den bländande godisgondolen består ju huvudsakligen av gelantin och socker plus aromämnen och färgämnen. Chokladen har flyttat till finhyllan.

Min avsikt är inte att förminska och förtala vad våra ärofulla butiker försöker sälja på oss utan göra oss uppmärksamma på hur få våra livsmedelsråvaror faktiskt är.

Havregryn, mjölk, lingonsylt och potatis lär man kunna leva länge på. Undrar om vårt civilförsvar vet det. Om det ens finns ett sådant.

Alla pengar för vår överlevnad vid kriser har nog dessvärre gått till JAS Gripen.

Enskede april 2022

Rolf Brattström

Min morbror Tord

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

minns jag som en liten men kraftfull man med buskiga ögonbryn och plirig blick. Han var sjöofficer och var en man som morfar och mormor var stolta över. När jag hade valt att skriva något om Karl XII någon gång i skolan, minns inte riktigt när men det var före min pubertet, efter att den slog till har jag några års minneslucka innan jag klarat studenten och upptäckte att jag trots mina snuskiga och barnsliga fantasier kunde se och prata med flickor som ville se och prata med mig. Nåväl, då när jag var intresserad av Karl XII kopplades jag ihop med morbror Tord som ansågs vara kunnig på området. Det blev väl inte så mycket hopkoppling egentligen. Vid ett telefonsamtal frågade han mig om jag visste vad hans hustru hette. När jag svarade att han aldrig gift sig blev han imponerad. Det minns jag. Vi pratade antagligen om några slag, Poltava och om hans nederlag och den konstiga exilen i Turkarnas rike. Men det minns jag inte mycket av. Många år senare när jag seglandes hälsade på min gamla mormor på ett förhyrt ställe i skärgården tillsammans med en flickvän stötte jag på honom igen. Morbror Tord. Vänlig och artig och charmant mot min flickvän. När vi efter några timmar skulle segla vidare stod Tord längst ut på den smala plankbryggan och kommenderade. Det var ju bara att lägga loss, dra sig ut till draggen hala upp den och sätta focken så man fick fart ut ur viken. Vi log båda försiktigt åt kommendörkaptenens högljudda råd från bryggnocken.

Ytterligare några år senare när jag bodde på studenthem nära Värtahamnen och kom att umgås mycket med andra studenter från olika bakgrund minns jag en trevlig, några år äldre man som läste på KTH som någon slags fortbildningskurs på sin marinofficersutbildning. Jag minns inte vad han hette men han var blond och hade ett smittande leende. På den tiden satt man inte sällan lite för länge på en efterfest med lite för mycket vin och förundrades att natten utanför det lilla studentkökets fönster bleknade till morgon. Vi pratade politik. Obevandrad som jag var, och är i politisk teori lufsade vi runt i dagspolitiska frågeställningar. Jag minns att jag nyktrade till när han tydligt sa att folk är för okunniga för att styra samhället. Dom vet inte vad som verkligen krävs. Det behövs experter, akademiker , för att beräkna behov av mat, infrastruktur, att optimera intelligensians inflytande – ”för allas bästa”. Jag försökte lamt fråga om han inte trodde att elitens styre skulle kullkasta grunden för själva demokratin. Demokratin är ju kanske inte så rationell och effektiv men är ju ändå en förutsättning för att samhället skall hålla ihop försökte jag. Då tittade han på mig med en både road och lite överlägsen min. Jag var för trött för att käfta emot men minns att jag fann en viss förklaring i tanken på att hans ideologiska självsäkerhet kom från samma gunrum som min morbrors.

Idag läste jag en artikel på DN Debatt av kommendör Lars Wedin och förre konteramiralen Odd Werin om att Ryssland utgör ett akut militärt hot mot Sverige. Dom övar med landstigningsfartyg som om de förbereder ett kuppanfall för att besätta Gotland. De anser att vi förstärker Sveriges försvar alldeles för långsamt. Att statsminister Magdalena Andersson inte prioriterar landets säkerhet. Dom vill ha mera folk, nya fartyg och förstärka försvaret av Gotland med ytfartyg, ubåtar och stridsflygplan. Dom vill öva mer med NATO. De skriver att Ryssland och diverse ”fredsvänner” försöker destabilisera Sveriges ledning genom desinformation och propaganda. Inte minst på sociala medier. Att ha en annan uppfattning om det geopolitiska läget verkar de uppfatta som opatriotiskt.

Ryssland med Putin i spetsen förefaller med all tydlighet gå mot ett auktoritärt odemokratiskt styre där opposition mot makteliten straffas med förbud, fängelse och mord. Ja, det är läskigt och oroande. Men jag tror inte lösningen kommer från Karl XII vurmande marinofficerare som pekar och talar högt från bryggnocken.

Vad tror du?
4/1 2022
Rolf Brattström

Associationer

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Ansiktsigenkänning, för att identifiera folk, tillämpas i Kina och Ryssland. Tekniken sprider sig. Kan en QR kod kännas igen kan väl ett ansikte det också. Det är bara lite piggare tillämpning av samma teknik. Men vi åldras i ansiktet, byter frisyr, lägger oss till med skägg eller börjar sminka oss, eller slutar med det. QR-kod verkar säkrare. Vi får väl hoppas på teknikutveckling, annars kanske alla måste tatuera in en QR-kod i pannan. Som alltid måste vara synlig.

Det är inte läge nu på att göra politik av debaclet med den stora dödligheten bland äldre på institutioner. Det är fortfarande krisläge, en sorts borgfred råder. Vänsterpartiet vill att Regionen skall ta det fulla ansvaret. Vill ha en utomstående utredning och har föreslagit att vårdcentraler skall ha ansvaret. Vårdcentraler med områdesansvar. Det är bra. Men för lite. Vårdcentraler sköter läkarjobbet i många kommuner, men inte i Stockholm. En anledning till den höga dödligheten är säkert att vi fick en hög nivå på allmänsmitta bland befolkningen. Det här har ändå satt ljuset på hur avtalen, dvs vad de uppköpta läkartjänsterna har åtagit sig att göra, ser ut. Vad har Regionen gjort för att kolla att dom levererar? Den frågan skulle man vilja ställa när det lugnat ned sig lite.

Som politiker får man inte tillgång till avtalen. Det är affärshemligheter. Det är ju i avtalen och i hur de uppfylls som vi kan bedöma om skattepengarna används rätt. Det nuvarande systemet är inte demokratiskt. Aktiebolag har en egen lagstiftning som tycks trumfa den demokratiska viljan och lagen om behovsprövad vård. Milton Friedman, nyliberalismen, new public management, M, KD och SD tycks vara beredda att gå in i döden för rätten till fri etableringsrätt. Sverige, vi har ett problem!

Jag har följt den lokala politiken i många år som politiker i stadsdelsnämnd. Ansvaret för gamlas hälsa på äldreboenden är oklart. Dom gamlas dagliga omvårdnad ansvarar kommunen för. De gamlas vårdbehov och läkarkontakter har Regionen (tidigare benämnt Landstinget) ansvar för. Region Stockholm har köpt in tjänster – Familjeläkarna i Saltsjöbaden och Legevisiten. Kommunen har medicinskt ansvariga sjuksköterskor, MAS kallas dom för. Oklart hur många personer eller hus/adresser de ansvarar för. Det är allmänt känt att det är lögn i helvete att få en läkare att komma till en sjuk åldring på institution. Vid många tillfällen har läkare per telefon ordinerat palliativ vård, morfin, utan att känna eller besöka patienten.
Kanske kommer Läkarförbundet att reagera och utesluta eller i alla fall näpsa några av sina förbundna i enlighet med Hippokrates läkared. Tror inte det. Det är för många av de förtroendevalda läkarna som inte tyngs av Hippokrates tankar, som styr förbundet.

Man kan bedöma ett samhälle efter hur det tar hand om sina barn och hur de tar hand om sina gamla. Samhällen som inte aktar och vårdar sina barn och gamla är ociviliserade. Som primitiva stammar, utrotningshotade rent av. I Socialstyrelsens olika normbildande regelverk framkommer att alla samhällets vårdtagare skall ha ”god vård”. Utom äldrevården, där är det formella kravet ”skälig vård”. Länge har politiker i alla läger använt kostnaden för äldrevård i alla dess former som prutmån i de återkommande budgetarna. Liknar det inte gamla sockenauktioner då fattighjonen placerades i de gårdar som var billigast? Vi är jätteutvecklade tekniskt men lika socialt och emotionellt utvecklade som 1700-tals människan. På den tiden fanns ju i alla fall Bellman och Gustav III. Kan man kräva lägre skatter på höga inkomster och kapital och samtidigt kräva bättre äldrevård? I så fall hur länge?

Mars 2021
Rolf

Vafanärdetfråganom

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri.

Presidentvalet i USA tycks vara avgjort. Det vore skönt om så vore fallet men jag tror det inte förrän Trump stolpar ut från Vita Huset. Tidningar och etermedia har haft en huvudsakligen rättvis om än överdrivet intensiv bevakning av valet. Reportrar har gjort ett bra jobb. Kommentarer har varit balanserade. Kritiken mot Trumps odemokratiska sätt har varit unison i alla svenska medier. I alla fall gammelmedia. De så kallade sociala medierna på nätet har jag ringa koll på. Vi kan emellertid glädja oss tillsammans med en majoritet av Amerikanska väljare. Det är skönt.

Pandemin, Covid 19, gastkramar oss. Den har också kastat sin långa skugga över presidentvalet i USA. Många har poströstat för att undvika smittrisk. Poströstningen har också inneburit att fler haft möjligheter att rösta. Obekvämligheter som att resa långt på obekväma tider för att köa i åtskilliga timmar för att rösta har man kunnat undvika och ändå kunna utföra sin medborgerliga plikt: att rösta.

Här hemma har pandemin mindre dramatiskt effekter. Inte på samma sätt livsavgörande bara jävligt segt, tålamodsprövande och kyligt. Att inte kunna ta in vänner och släkt i stugvärmen, att inte få ta i folk är trist, för att inte säga deprimerande. Irritationen över att vissa med glädje säger att digitaliseringen av samhället påskyndas så att vi kan rationalisera bort en massa ”onödiga” mänskliga möten kan få ens retarderande puls att höjas och därmed alstra lite värme. Men det är ju lite som att kissa på sig, endast kortvarigt varmt och behagligt. Att konstatera att man kan bli förbannad, att man ännu inte är helt indifferent, kompenserar inte att få umgås och må bra.

Det är läskigt om bara ilskan kan få en vakna till ur Coronaletargin. Som en Proud Boy med hat som energikick. Det är inte bra för den personliga utvecklingen eller för samhället i stort om det involverar flera. Med denna nyktra insikt försöker man öka välmåendet med sunda långa skogspromenader med friska stövelkliv i mossan på jakt efter trattkantareller dygnets ljusa timmar. Långa kvällar och utdragna morgnar med tidningsläsning på paddan och kaffe till magen värker. Så är man plötsligt där igen, klartänkt och irriterad ja nästan arg för något man läst.

Vänsterpartiet är kritiskt mot privata vinstintressen i vården. Utryckt som att ”bolag skall inte ha fri dragningsrätt på våra skattemedel” är inte en partiideologisk tillspetsning utan en relevant kritik av verkligheten. Capio skickar räkningar som regionen betalar. Debiteringar utanför avtal som regionen betalar i alla fall. Vi skattebetalare skickar ett mejl och frågar hövligt om detta kan vara riktigt. Så har vi tolkat det svarar Capio. Men tänker ni sluta frågar den moderatstyrda förvaltaren av våra skattepengar. Vi överväger det svarar Capio. Men vi tänker inte betala tillbaka någonting tillägger Capio. Nej det behöver ni inte göra, svarar en lydig, av nyliberala konsulter hårt disciplinerad tjänsteman. Den politiska ledningen, borgerliga partier med stöd av SD, tar som vanligt inte ställning utan skyller på ekonomiska/juridiska förhållanden. Utan ansvar, skuld eller moral.

Varför kommer jag att tänka på hur fenomen som Proud Boys uppstår?

Håtuna 7 nov 2020

Rolf Brattström

Det förunderliga året 2020

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Torsdag 11:e juni i det förunderliga året 2020.

Värmen har kommit i stora röda bukter från söder på meteorologernas kartor. Deras prognoser stämmer som vanligt. Svettas i solen gör jag när jag envisas att sitta där. Det är frodigt grönt överallt.

Än så länge. Vi kanske får en het sommar då det mesta blir brunbränt. Nu är det fint.
Och skönt. Naturen kliver på som vanligt. Oberoende av politik och väder som den har lärt sig i tusentals år. Och människan börjar oroas över om naturen skall hänga med. Blir det för varmt? Kommer det att regna nog? Vad händer med det norra barrskogsbältet, som vi tillhör, med kalla vintrar, slåtter på somrarna för att få in foder till djuren under de långa mörka vintrarna.

Allt liv och all energi kommer från solen. När den skiner och ger värme och strålenergi växer gräset och allt annat. Att samla hö och torka spannmål till eget bröd och mat till djuren är att samla energin från solen till nästa sommar. Med den globala ekonomin behöver vi kanske inte ta hänsyn till planeternas rörelse och årstider? Mineralerna i jordskorpan, LKAB:s järnmalmsådror till exempel kommer också från solen. Plasma som slungades ut från solen och som samlades och stelnade till vår jord, som fortfarande har en glödande magma inom sig. Vår jords skorpa är tunn, biosfären runt den är ännu tunnare, där bor vi i en bana runt solen. Det har med gravitation, temperaturer, kemi och med biologi att göra. Liv kom nyligen. Människan är modern.

Nu hävdar en pretentiös ekonomisk vetenskap att den globala ekonomin är den enda vägen framåt. Ekonomerna är ju faktiskt filosofer. Ekonomi är ingen naturvetenskap. Den handlar om människors förväntade handlingar. Utifrån erfarenhet och bedömningar av läget. Ekonomi som akademisk disciplin är närmare humaniora och filosofi än naturvetenskapen. Den tröga människan vet vad som behövs för att överleveva på dessa breddgrader. Typ samla i ladorna. Att förlita sig på global handel är riskabelt. Om än räntabelt för vissa för närvarande.

Nyliberala konsulter i samhällets tjänst hävdar att ”redundansen” skall lösa försörjningsproblemet vid kris. Redundans betyder i nyspråket att om en leverantör av konstgödsel, apelsiner eller mediciner faller bort så träder någon annan in. Så är det ju inte i krislägen. Men det låtsas de inte om. Vi är lurade.

Vi är faktiskt i en ganska farlig situation. Beredskapen behöver höjas utan att vi för den skull skall sluta handla med andra länder. Lite nationellt oberoende, som finnarna har ordnat, med lager, borde vi också få till stånd. Åtminstone.

Militären, som inte ens har en tross i sin organisation, tror att flygvapnet löser alla eventuella krigssituationer inom några veckor. All erfarenhet talar emot det. Konflikter varar länge. Försörjning av folket finns inte med i något scenario. Vi måste ta makten över våra liv.

Rolf Brattström

Vårt förhållande till USA

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Landet är en del av Sverige och vår historia. Massor av svenskar emigrerade till förenta Staterna. Nästan en femtedel, över en miljon svenskar, drog till USA på 1800- och 1900-hudra talet. Vi har starka band till USA. Vårt land var då orättvist som en dysfunktionell familj. Folk bodde trångt och var svältfödda och den fåtaliga eliten förlitade sig på polis och militär för att försvara sina privilegier. Innovationskraften, för att förändra sakernas tillstånd var som vanligt låg hos de besuttna. Att vi inte fick en totalitär högerregim eller en blodig revolution kan vi antagligen tacka emigrationen för. Det sociala trycket minskade, maten räckte när stora skaror lämnade landet. De som lämnade Sverige och andra länder i Europa hade inga höga tankar om staten. I England förföljdes olika kristna samfund som inte lät sig underordnas den officiella kyrkan. Svält och fattigdom drev befolkningen i exil från andra länder som exempelvis från Irland.

USA var en Europeisk koloni från början. Fransmän, Spanjorer och Engelsmän odlade säd och bomull med hjälp av afrikanska slavar efter att ha dödat de indianer som var i vägen. När moderländerna krävde skatt och tribut på deras förtjänster revolterade kolonisatörerna och USA bildades. 80 år senare (1861) startade ett blodigt inbördeskrig som nordstaterna vann under president Abraham Lincoln. Nordstaterna ville förbjuda slaveriet. Han är än idag staty i centrum av många Kubanska städer. De flesta svenskar som emigrerade hamnade i nordstaterna och hade föga med slavar att göra. Däremot fans en betydande svensk skeppsfart som fraktade slavar från Västafrika till Karibien med stor lönsamhet. Om så många som hälften av de kedjade afrikanerna dog under transporten så var ändå resan lönsam för de svenska redarna.

Nåväl, USAs historia känner vi. De svenska emigranterna flydde ett ovärdigt liv och hade förhoppningar om ett bättre på andra sida Atlanten. Dom hade alla en liten tillit till att någon nationell stat stod på deras sida. Att staten var något gott. Det blev tufft för många, men vissa gick det mycket bra för. Det finns en djupt rotad tradition i USA att misstro staten.

Vi som föddes i Sverige under eller strax efter det andra världskriget, in i det kalla kriget mellan Sovietunionen och USA, har lärt oss att det var tack vare USA som nazityskland till slut kunde besegras. En väldig massa filmer har lärt oss att USA besegrade Hitler. Det är ju inte hela sanningen. Det mesta krutet och den största manspillan brände ju Hitler på östfronten. Det lärde jag mig först sent i gymnasiet, inte i skolan eller genom filmer och media utan genom egna studier. USAs insats var sannolikt avgörande men var trots allt liten i förhållande till Sovjets. Sovietunionen var inget land man skulle vilja leva i. Särskilt inte under kriget. Stalin var en brutal ledare. I en brutal tid.
Efter andra världskriget kom den amerikanska Marshallhjälpen i form av massiva dollarinvesteringar i västzonen för att undvika den depression som följde på första världskriget. Det blev en framgång. Vi fick flera decennier av snabb tillväxt och välståndsutveckling i Västeuropa. För Sverige blev det en lång högkonjunktur utan att behöva starta från ruiner. USA utvecklade en medveten bred ideologisk kampanj, för avnazifiering, för diplomatiskt närmande och praktiskt med breda forskar- och studentutbyten bland annat.

Alla utbytesstudenter kom ju inte hem frälsta på det amerikanska samhället men vi hade en begåvad pojk i min klass som arbetade hårt för att få oss att gilla USA lika mycket som han. Han var förvånad över vår skepsis till hans entusiasm. Till slut smalt vi lite när han visade några dokumentärfilmer i aulan på amerikansk bluegrassmusik i svartvitt med bra sväng och uppkäftiga stränginstrument.

Vietnamkriget blev för många i min generation ett uppvaknande och en varningssignal om att det goda USA som vi fått i oss med vällingen inte var vad vi lärt oss. Vi blev allt fler som såg denna militära stormakt som en jätte på lerfötter. Eldkraft utan förnuft och eftertanke. Den bilden gäller fortfarande. Krigen, de tidigare och pågående, mot Iran och Irak har ju inneburit ett långvarigt och fortlöpande debacle för Europa.

Att Sverige och framför allt svensk militär är så limmade mot denna krigsmaskins rygg är ett problem. Sveriges och USAs intressen är inte identiska, rentav ganska olika i flera avseenden. Kanske särskilt nu när USA leds a en infantil narcissist. Samtidigt som vi bestämt att vi skall återupprätta ett territoriellt försvar blir vi pådyvlade utrangerade patriotrobotar från USA för miljarder. Det är problematiskt och faktiskt lite pinsamt.

Men det är inte bara militären och försvarspolitiker som saknar självkänsla och tron på ett starkt självständigt försvar, en Svensk alliansfri lösning. Även sjukvårdspolitiken försöker högerpolitiker att driva mot en amerikansk modell. Med moderaternas hjälp försöker svenska konsulter understödda av Boston Consulting Group införa det allmänt erkänt dyra och ineffektiva amerikanska sjukvårdssystemet i Stockholms Region. Det är bara ett fåtal kapitalister som är betjänta av att göra den allmänna sjukvården till en marknad. Vård efter behov byts ut till vårdval och vård efter pengar/extra försäkring. Varför får dom fortsätta? Varför satsar vi inte på drift i egen regi med kompetensutveckling och bra chefskap?

Vad tycker Miljöpartiet och Sverigedemokraterna i dessa frågor månntro?
Påsk 2020

Rolf Brattström

November Anno 2019

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Första november närmare bestämt, sent på dygnet. Några frostnätter redan. Bildäck bytta. Disiga förmiddagar. Kristallklara eftermiddagar. Korta dagar. Talmannen i Det Förenade Kungarikets Parlament går i pension. Det finns inte mycket att glädja sig åt. Det skulle i så fall vara de kristallklara eftermiddagarna, då man kan se riktigt långt. Då känner man sig klarnad. Det är som om man kan se långt så får även tanken frihet och kan färdas till andra perspektiv. Typ, hur lever folk där borta vid denna avlägsna kust? Har dom en bättre samhällsordning? Är de dom glada som styr? Så kan man tänka en kristallklar dag med bra sikt.

Fast november är och förblir en skitmånad enligt mig.

Rolf Brattström

Det råkåta kapitalet och dess apologeter

Skrivet av adminenskede3 den . Postad i Kåseri.

Barista som jobbarEftersom förtjänsten av effektiviseringar och produktivitetsförbättringarna i produktionen av varor och tjänster inte har fördelats på många år bland de som jobbar med det har ett växande och otåligt kapital skapats. Kapital skapas och växer också av spekulation och ren maktutövning i många länder.

Det. Kapitalet, söker räntabilitet. Skola vård och omsorg är säkra inkomster. Ergo (vilket betyder således/därför på latin) söker sig kapitalet till säkra flöden av stora cashflow i brist på innovationskraft. Dom tycker att dom kan tälja lite där i brist på briljantare idéer, i brist på bättre idéer. Men behöver vi verkligen dom? Nej. För dom vill främst tjäna pengar, framför en optimal fördelning av resurserna i enlighet med för var och en efter förmåga till var och en efter behov. Vi kanske skulle nöja oss så länge det inte startas krig som berör oss direkt av det råkåta kapitalet.

Det finns något impotent över kapitalismens kapitalaccumelering. Typ – nu har vi sprungit här jättelänge som kissnödiga pojkar och fått ihop en jättehög med pengar. Vad skall vi göra med den?! Gör business av själva livet säger Boston Consulting Group och får med sig betydande delar av läkarkåren och halva moderat partiet. Om kapitalismen fungerar, som förvånansvärt många hävdar att den gör, skulle dom (som sitter på det groteskt stora kapitalet) satsa på att rädda jorden från överhettning. Så att deras Freedmanska marknadsliberalism kan fortsätta in i framtiden. Men det verkar som om de som bestämmer är för självupptagna för att höja blicken.

Rolf Brattström

Moderaterna måste skiljas från Stockholm läns landstings styre.

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Moderaterna måste skiljas från Stockholm läns landstings styre.

De är väldigt komprometterade. Två moderater som varit styrande under förra mandatperioden; Filippa Reinfeldt och Katharina Elmsäter- Svärd har åstadkommit mycket stor skada. De är numera avlönade av sina rättmätiga uppdragsgivare, den privata vården respektive byggherrarnas intresseförening. Det handlar om kostnadsdrivande privatiseringar och oproffsiga upphandlingar med flaggskeppet , eller rättare spökskeppet, Nya Karolinska Sjukhuset, NKS ,som främsta exemplet på misslyckande. De var inte ensamma men de symboliserar vanstyret. Många borgerliga kandidater till det kommande landstingsvalet är medskyldiga. Någon självrannsakan har inte skett. Moderaterna rycker på axlarna som om de ville säga att ”shit happens”. Partiet och dess PR-män försöker ligga lågt eller skyla över kritiken. De såg hur man kunde göra vården profitabel och lät privatisera där det gick att tjäna pengar. Det har dom varit framgångsrika i. Synd att de har varit så lättlurade av välsmorda lycksökare. Kan det ha att göra med att de är just moderater? Det kan faktiskt inte uteslutas.

Dom var mycket aktiva i genomförandet av upphandlingen trots att det endast fanns en budgivare och trots att den dåvarande regeringen Reinfeldt avrådde på det bestämdaste från OPS-lösningen med finansiering från ett riskkapitalbolag. I ett skatteparadis. En stor del av landstingets pengar kommer för decennier framåt att gå till en ö i engelska kanalen. Trots att alla vet, och visste redan då, att landstinget kan låna till mycket lägre räntor.

Samhällets sjukvård skall vara behovsanpassad inte marknadsanpassad? Moderaterna har visat att dom har ledare som inte kan se skillnad. Eller som inte bryr sig.

Moderaterna har inte tagit ansvar för NKS´s kostnader eller den extrema omorganisationen av sjukvården där. Dom kan inte få fortsätta att styra. Och vad skall vi göra med Skanska? Har dom inte diskvalificerat sig för offentliga uppdrag för lång tid framåt? Som tack för miljardvinster anställer dom Katharina Elmsäter Svärd (M) som chef för sin branschorganisation. Hon tycks ha fått sitt gods, sin förläning, som ”duktiga” administratörer fick under de gamla aristokraternas styrelsetid.

Landstingsinvånarnas behov har till stor del negligerats. Hur används samhällets resurser? Stockholmarna skall inte finansiera oseriös forskning, läs Machiarinis plaststrupar, på bekostnad av en proffsig bassjukvård. Den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland ungdomar. Den är svår att profitera på, och är därför styvmoderligt behandlad av moderaterna.

Akutkliniken på NKS tar bara emot liggande patienter. Det har lett till en okontrollerad överbelastning på länets övriga sjukhus. En akutklinik som sorterar bort dom som bedöms som för friska kommer att tappa kompetens. Till den akutavdelningen söker sig ingen läkare som vill bli bra på just akutmedicin. Det fattar inte konsultpojkarna och inte heller moderaterna i landstinget. Man har slagit sönder den välbeprövade klinikindelningen för ett oprövat system som amerikanska konsulter försökt klämma in med skohorn, över huvudet på personal. Sjukhuset och det nya sättet att organisera patientflödet skall gynnar forskningen som klinisk prövning av läkemedel eller kirurgiska innovationer är det tänkt. Marknadsdriven forskning är drivkraften. Framför bassjukvård. Den som alla vet är mest kostnadseffektiv. Kopplingarna till Karolinska Institutet är påtagliga. Nobelpriset triggar alla tycks det. Karolinska är tänkt som ett specialistsjukhus där patienterna anländer med färdiga diagnoser som experternas experter skulle utöva sin magi på med hjälp av närheten till forskningen. Moderaterna drömmer om spjutspetsforskning, dom vill väl bli gamla men dom saknar den split vision som krävs för att styra i Stockholmarnas intresse. Marknadstänket gör att alltmer av samhällets resurser på sjukvård går till de som efterfrågar framför de som behöver. Ingen tar på sig skulden för Nya Karolinska Sjukhusets alla fördyrningar och tillkortakommanden. Hitintills har vi sett korruption, underentreprenörer som inte betalt varken lön eller skatt, planeringsfel, byggfel och vårdköer. Konsulterna och juristadvokaterna våldtog, med moderaternas benägna bistånd, planering och upphandling av NKS. Fäktandes med hemlighetsarrangemang. Shit happens!

Moderaterna måste skiljas från Stockholm läns landstings styrelse.

Enskede augusti 2018

Rolf Brattström

En arbetsmiljöfråga

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Ledarskribenterna i våra stora borgerliga morgontidningar har det inte lätt. De tvingas ständigt förflytta sig högerut, allteftersom normaltonen vulgariseras, understundom ut på mycket svag is för att ändå skriva om och kommentera samhällsutvecklingen från just höger som är deras levebröd. Att skriva att hustrumisshandel är starkt ärftligt utan att ange om det är frågan om speciella DNA-kombinationer eller om det välkända begreppet socialt arv spelar roll är att göra det lätt för sig. Att skjuta från höger från tunn is.

Häromdagen skrev någon att flygskatten enligt statistik lett till att flygandet minskat, att vissa linjer kanske måste läggas ned (och att folk kanske blir arbetslösa). Ja hur får ni ihop det? Det är ett problem med statsunderstödd och skattebefriad nedsmutsning av atmosfären. En otyglad marknad, och en nattstånden nyliberalisms ohejdade inflytande på samhällsutvecklingen är svår att kombinera med en ansvarsfull klimatpolitik. Mycket svår. Flyget betalar inte sitt pris för klimatpolitiken. Om det blir dyrare flyger folk mindre. Det var just syftet. Eller tror ni verkligen på Anni Lööfs idé att flygplanen skall gå på träsprit? Nej det tror jag få gör därför tvingas ni ständigt ut på tunn is. Ingen blir dock lättare av att spela dum.

Att återkommande hämta inspiration ifrån och i långa stycken citera amerikanska tankesmedjor som Heritage Foundation eller American Enterprice Institute måste kännas generande då de är finansierade av ultrahögern och regelmässigt propagerar för att bomba länder som inte lyder dom i pseudovetenskaplig skrud.

Alldeles häromdagen skrevs om mordet på den ryske journalisten i Kiev som om det hade skett i verkligheten. Artikeln måste ha skrivits tidigt i skeendet, om inte rentav före (sic) och tryckts ett halvt dygn efter att det påstådda offret uppträtt på Ukrainas säkerhetstjänsts presskonferens. Tunn is.

Privatiseringen av välfärden är dyr och leder till ojämlikhet i skola och vård. Att försvara att skolan bedrivs i aktiebolagsform måste tära på den intellektuella hederligheten hos dessa skribenter som mycket väl vet skillnaden på en skola för och av samhället och en för en speciell grupp föräldrar och deras elever. Som lockas med laptop och bra betyg. För att aktieägarna skall få utdelning. Ordet incitament som ofta brukas på högerns ledarsidor när det gäller att sänka utbetalningarna från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna tycks användas för att sparka nedåt aldrig för att förklara varför vi är på väg mot ett allt ojämlikare samhälle i hög fart.

Att ständigt befinna sig på tunn is, att allt som oftast vara generad eller intellektuellt ohederlig kan inte vara bra för psyket. Situationen måste kunna betraktas som en arbetsmiljöfråga. Men ni kan ju inte gärna själva klaga på arbetsmiljön eftersom själva iden med ert skrivande är att alla är sin egen lyckas smed. Jag skulle vilja göra en orosanmälan. På era vägnar. Till vem skall jag ställa den?

Enskede 2:a juni 2018

Rolf Brattström