Kan vi lita på vår militär?

Vad har dom för moraliska rättesnören? Stöder dom de internationella lagarna om mänskliga
rättigheter? Var ligger deras sympatier?
När det gäller Rysslands krig mot Ukraina är väl vi, de flesta svenskar, fullt med på att
Sverige skall stötta Ukraina med allt militärt stöd vi förmår.
Men varför köper vi vapen från företag i Israel som är i full färd med att genomföra ett
folkmord på palestinier? Vi lär köpa avancerade sjömålsrobotar, antidrönarvapen och ett
ledningssystem för hiskeliga 1,7 miljarder. Så sent om i juni, mitt under pågående folkmord,
slöts avtal med Israeliska vapenleverantörer. Affären är hemlig, kanske av militärstrategiska
skäl, men sannolikt av ruttnare orsaker som att ingen direkt ansvarig vill försvara affären med
sitt ansikte synligt.
Försvarsministern Pål Jonsson (M) har inga invändningar mot affären. Vi vill få fram så bra
försvarsmateriel som möjligt till de svenska soldaterna för att hålla dom säkra. Säger han
enligt artikel i DN i september.
Generaldirektör Mikael Granholm på Försvarets materielverk hävdar att vi inte har rättslig
grund att diskriminera leverantörer från Israel. Det är en lögn. Som om vi vore tvungna att
handla från en nation som begår folkmord.
Det är uppenbart att det finns mycket osunda och nära kontakter mellan svensk militär och
den förtryckande och folkmordsmisstänkta Israeliska regimen.
Därför misströstar jag. Som officerson och med många militärer i tidigare och senare
generationer har jag alltid haft en positiv syn på vårt försvar. Än idag kan jag känna stoltheten
i ryggen då jag såg och kände en rotel Lansen dra tätt över min tolvåriga sommarkropp på
skärgårdsbryggan.
Magnus Ranstorp skriver ibland i Svenska Dagbladet. Han är betald rådgivare och föreläsare
för blivande officerare vid försvarshögskolan. Han förstärker min misstro mot den svenska
militären och utgör ytterligare en frontfigur i svensk militär som ursäktar eller förringar
Israels folkmord på de fördrivna palestinierna.
Han påstår att rapporteringen från Gaza är regisserade för att ”orden och dramaturgin är valda
för att maximerade känslan”. Han förringar Sveriges Radios rapporter som varande osakliga.
Han hånar Cecilia Uddén. Och efterlyser en historisk bakgrund. Den saknar alla tänkande.
Över 60000 palestinier har dödats. Det finns knappt ett hus stående kvar. Han har en spalt i
Svenska Dagbladet. Han undervisar våra blivande militära ledare. Det borde han inte få göra.
Kan vi lita på vår militär?
Rolf Brattström

Ihre papieren bitte – var snäll och visa legitimation – var en vanlig replik i de otaliga filmer som gjorts om Tyskland efter kriget.