Skip to main content

Kan vi lita på vår militär?

Skrivet av Mattias den . Postad i Kåseri.

Vad har dom för moraliska rättesnören? Stöder dom de internationella lagarna om mänskliga
rättigheter? Var ligger deras sympatier?

När det gäller Rysslands krig mot Ukraina är väl vi, de flesta svenskar, fullt med på att
Sverige skall stötta Ukraina med allt militärt stöd vi förmår.

Men varför köper vi vapen från företag i Israel som är i full färd med att genomföra ett
folkmord på palestinier? Vi lär köpa avancerade sjömålsrobotar, antidrönarvapen och ett
ledningssystem för hiskeliga 1,7 miljarder. Så sent om i juni, mitt under pågående folkmord,
slöts avtal med Israeliska vapenleverantörer. Affären är hemlig, kanske av militärstrategiska
skäl, men sannolikt av ruttnare orsaker som att ingen direkt ansvarig vill försvara affären med
sitt ansikte synligt.

Försvarsministern Pål Jonsson (M) har inga invändningar mot affären. Vi vill få fram så bra
försvarsmateriel som möjligt till de svenska soldaterna för att hålla dom säkra. Säger han
enligt artikel i DN i september.

Generaldirektör Mikael Granholm på Försvarets materielverk hävdar att vi inte har rättslig
grund att diskriminera leverantörer från Israel. Det är en lögn. Som om vi vore tvungna att
handla från en nation som begår folkmord.

Det är uppenbart att det finns mycket osunda och nära kontakter mellan svensk militär och
den förtryckande och folkmordsmisstänkta Israeliska regimen.

Därför misströstar jag. Som officerson och med många militärer i tidigare och senare
generationer har jag alltid haft en positiv syn på vårt försvar. Än idag kan jag känna stoltheten
i ryggen då jag såg och kände en rotel Lansen dra tätt över min tolvåriga sommarkropp på
skärgårdsbryggan.

Magnus Ranstorp skriver ibland i Svenska Dagbladet. Han är betald rådgivare och föreläsare
för blivande officerare vid försvarshögskolan. Han förstärker min misstro mot den svenska
militären och utgör ytterligare en frontfigur i svensk militär som ursäktar eller förringar
Israels folkmord på de fördrivna palestinierna.

Han påstår att rapporteringen från Gaza är regisserade för att ”orden och dramaturgin är valda
för att maximerade känslan”. Han förringar Sveriges Radios rapporter som varande osakliga.
Han hånar Cecilia Uddén. Och efterlyser en historisk bakgrund. Den saknar alla tänkande.
Över 60000 palestinier har dödats. Det finns knappt ett hus stående kvar. Han har en spalt i
Svenska Dagbladet. Han undervisar våra blivande militära ledare. Det borde han inte få göra.

Kan vi lita på vår militär?

Rolf Brattström

Israel drar olycka med sig.

Skrivet av Mattias den . Postad i Kåseri.

Är Israel en stat vilken som helst? Med sina förtjänster och nackdelar som andra. Med hövlig, världsvan lätt ironisk diplomati blandad med god självkänsla och stolthet.

Ett land vi har goda förbindelser med i allt från nära personliga band mellan många svenskar och Israeler till handel, inte minst med vapen.

Eller är Israel en apartheidstat som förtrycker fördrivna palestinier och uppträder som huliganer och gangstrar mot palestinier på ockuperat område? Och för närvarande är mitt uppe i ett folkmord på Palestinierna i Gaza. > 50 000 är redan döda, numera dödas bara ett 100-tal om dagen, mest barn som köar hungriga i matköer. Som skjuts om de har fräckheten att räta på nacken.

Den frågan är på väg att klyva oss svenskar i olika läger. Den börjar få en tydlig inrikespolitisk betydelse och sprängkraft.
Att ministern Benjamin Dousa (M) gick sin namne till mötes och permanent ströp stödet till FN organisationen UNWRA, med benägen hjälp av stadssekreteraren Janse (som därmed har blivit namnkunnig om än på ett mindre smickrande sätt) får representera de som tycker att Israel är en stat att vara vän med.

Alla, verkligen alla utom de två Benjaminen, stadssekreteraren och Donald Trump inser att UNWRA har outstanding bäst förutsättningar att lindra nöden i Gaza. Vad som i den här saken har hänt bakom kulisserna vet vi inte. Det tycks inte tåla dagsljus.

Vår blåbruna högerregering uppträder ungefär som SvD och fortsätter relativisera folkmordet på palestinierna. Först när de ställs mot väggen och tvingas möta våra blickar mumlar de pliktskyldigast: ”det är inte bra att svälta folk, och döda barn vid utfordringsställena”.

Benjamin, Netatanjao alltså, har nu startat ett bombkrig mot Iran. Det ligger längre bort än de länder han brukar bomba. Det kan visa sig vara en miss i kalkylen. Trogen sitt gammeltestamentliga wannabe har han döpt kriget till Rising Lion. Emellertid kan han därmed vända den inhemska opinionen – ”Vi kämpar för vår existens”- retoriken går hem.  Många Israeler började känna sig obekväma med det pågående folkmordet i Gaza som de blivit varse via utländska nyhetsmedier.

Medierapporteringen från de bombade områden i Gaza och snart också från Iran kanske  kommer att upphöra på grund av att infrastrukturen som behövs för att rapportera är/blir grusade.
Vår ryggradslösa regering väntar oroligt in den tiden, då det tystnar. Dess stödparti Sverigedemokraterna torde vara euforiskt förväntansfulla.

Denna lätt modifierade dikt är en passning till dom som inte bryr sig.

Först kom dom för att hämta de psyksjuka – men jag är inte psyksjuk, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de fackföreningsfolket – men jag är inte med i facket, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de judarna – men jag är inte jude, så jag behövde inte oroa mig
Se’n hämtade de araberna –  men jag är inte arab, så jag behövde inte oroa mig
Se’n kom dom för att hämta vem som helst ur oppositionen – men jag är ju inte med i nå:n opposition, så jag behövde inte oroa mig
Se’n kom dom för att hämta mig och då fanns det inga kvar som kunde hjälpa mig.
Bojkotta Israel. Bryt all vapenhandel omedelbart.

Rolf Brattström
18/6 2025

Reflektioner över världsläget och min roll i det

Skrivet av Mattias den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

 

Rolf

När jag skiljde mig från mina äldsta barns mor 74/75 var jag rädd för att jag skulle bli en
bitter självömkande loser. Då blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag var då fortfarande starkt
vänsterlutande i min politiska grundupfattning efter att ha haft nästan alla mina nära
kompisrelationer ur FNL-rörelsen. Jag tänkte väl då som nu att det är ens jävla skyldighet att
göra vad man kan för att samhället skall bli så bra som möjligt. Rättvist och roligt. Det
förutsätter att man tillåter sig själv ett visst välmående, lite layd back position ibland , och att
kunna skratta. Annars orkar man inte. Men man måste behålla sin span på horisonten.

Jag har lite slumpartat nyligen sett en del reportage/historiska filmer på TV om Hitler och
hans maktövertagande och terror. Den historian kan jag och har därför tittat med ett lojt
intresse. Som ung, yngling, var jag frustrerad över varför inte min föräldrageneration vrålade i
demonstrationer mot vad som hände i Europa. I vuxen ålder har jag förstått att det fanns en
hel del nazistsympatisörer då. Och väldigt många som kröp, som tyckte att man skulle ha is i
magen och avvakta. Som vår statsminister nu.

När Nazisterna tog makten i Tyskland fanns det ganska många i Sveriges politiska,
ekonomiska och kulturella elit (medelklassen var inte så stor då) som länge förtröstade sig på
att Tysklands goda vetenskapliga, kulturella och allmänt civiliserade samhällskropp skulle
motstå Hitlers barbari. Dom hade fel.

Vad som triggade mig när jag såg programmen om Hitler var att flera personer som levt och
verkat mitt i Hitlertyskland i intervjuer hävdade att dom inte visste nå´t. Dom hade inte fattat
att 6 miljoner judar och nästan lika många, väl?, kommunister, demokrater och sjuka
systematiskt avlivats.

Historien upprepas inte – men den rimmar. Har någon sagt, tycker det låter bra.

Amerikanarna verkar lika dåliga som tyskarna var på att hejda fascism och nazism.

Typ noll motstånd.

Högerpartierna M. KD och SD här hemma i Sverige står nu med brallorna nere. Deras
älskningar ballar ur. Vi andra vänder generat bort blicken.

Försöker lägga av med politiken men har svårt med det.

Rolf Brattström Vänsterpartiet Enskede

Nu har väl ändå stridspittarna ballat ur?

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

RolfSverige har ingått ett avtal med USA, Defence Operation Agreement (DCA). Det innebär att USA får tillgång till 17 svenska försvarsanläggningar/militärbaser och övningsområden och rätt att lagra vapen. All USA-personal, inklusive medföljande familjer och underentreprenörer skall lyda under USAs lagar. Eventuella brott som begås av amerikanska soldater eller deras medföljande kan inte lagföras av oss. Inte ens deras bilar behöver besiktigas eller i övrigt vara  i överensstämmelse med svenska regler.

Vår försvarsminister Pål Jonson (M) svarade nyligen på en fråga om hur det skall gå för svensk militär att öva och testa ammunition på våra skjutfält som redan är hårt belastade.  Han svarade så här om jag inte missminner mig: -”Jag hoppas och tror att USA skall bereda oss plats, för dom är nog intresserade av att vi kan öva och testa vår egen ammunition.” Det är en väldigt underdånig inställning till en försvarspartner.

Vi har ett läge med ett aggressivt Ryssland. Det fanns en rädsla innan vi gick med i NATO. Men har det inte gått för fort och för långt? Det känns som att vi tappat både självaktning och stolthet. Som om Moder Svea har knuffats ut att gno på gatan.

Hur och varför samarbetar svensk militär med Israel? Överstelöjtnant Anders Ekholm vid försvarshögskolan har enligt SvD 9/4 besökt Israels militär flera gånger sedan kriget startade den 7:e oktober. Det är ett tendensiöst reportage som förutom att det ger ett tydligt uttryck för officerens ohöljda beundran av Israels krigskonst och högaktning för deras påstådda ädelmod fullständigt saknar historiska, politiska eller humanistiska referenser. Hans entusiasm går inte att ta miste på. Israel har bara förlorat 270 soldater (mot över 30 000 dödade palestinier).   -”Det är ett lågt pris på det viset” tycker han.

Vad kan Sverige lära av Israel? Behöver svenska officerare lära sig hur man rensar världens största friluftsfängelse. Nästan tvåmiljoner människor på en yta inte större än 5×50 km. Hur man bombar från luften och skjuter med stridsvagnar bland folk.  Jag trodde våra officerare  var till för att försvara oss svenskar och vårt land  inte att agera duktig idiot åt andra.

Är det denna andas män som skall utbilda våra barn och barnbarn i att försvara vårt land med vapen? I så fall är det mycket illavarslande.

 

9/4 2024

Rolf Brattström

”Ihre papieren bitte”

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Okategoriserade, Rolf Brattström.

RolfIhre papieren bitte – var snäll och visa legitimation – var en vanlig replik i de otaliga filmer som gjorts om Tyskland efter kriget.

Jimmy ”Ihre papiern bitte” Åkesson har ju en vana att skylla alla samhällsproblem på flyktingar och invandrare och all sköns lättingar som bara kommer till Sverige för att parasitera på oss rättrådiga svenskar. Med en viss nyfikenhet, om än en trött sådan, ser jag fram emot hur han kommer att skylla snökaoset med tusen insnöade bilar mitt i Skåne härförleden på invandrare. Eller också kommer han att förtiga det. Samhällsproblem som inte direkt går att härleda till att det är för många osvenska främlingar överallt har han en tendens att inte betrakta som problem eller så skyller han på slumpen, typ shit happens. Ett undantag är kanske hans inställning till vargar, dom tycker han kan skjutas bort allihop. Där finn ingen direkt koppling till invandrare. Han har i alla fall inte skyllt vargarna på invandrare. Men vid närmare eftertanke finns även där en återkommande grundidé om att rensa faunan.

Nej det ligger nog närmare till hands att SD i sina asociala medier kommer att hävda att vårt kylslagna väder i Sverige på nyåret är ett bevis på att vi inte alls har problem med jordens uppvärmning. Typ med lite mer förbränning av fossila bränslen skulle vi nog slippa vargavintrar.

Fattarniväl?!

Med den planerade fördubblingen av fängelseplatser och kommande angiverilagar som skulle tvinga skol- och vårdpersonal att anmäla folk dom tror är illegala invandrare och tillåta polis att utan brottsmisstanke kroppsvisitera eller avlyssna folk, är vi på rask mars mot ett repressivt och rasistiskt samhälle som förefaller ha stora likheter med Nazityskland.

Att högern dit Moderaterna alltid hört hänger med är beklagligt men inte förvånande. Men att KD och Liberalerna har bundit sig vid denna mast är skrämmande och farligt.

240106
Rolf Brattström

Etermedias tilltagande dilemma visar Public Service betydelse

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Rolf

Folk vill inte ha reklam. Erbjuds vi TV utan reklam väljer vi det. Sitter man och kollar TV halvt trött, halvt likgiltig eller rentav halvfull och tittar på ett program som avbryts av reklam som man inte vill se på och därför byter kanal eller börjar zappa så upptäcker man att alla kanaler har reklam samtidigt. Då känner man sig manipulerad och ofri. En liten del av reklamen är bra, humoristisk eller mänskligt inkännande, men det mesta är förolämpande dåligt som en loska på skon.

Jag förstår att det här är ett problem för ekonomistudenter på Handels eller de många professorerna i samma genre. Nyss hörde jag att man skulle starta ett forskningsprojekt på vad lycka är. Skulle inte en sådan frågeställning ligga på universitetets filosofiska fakultet? Det finnas många offentligt anställda professorer. Dom förefaller vara alldeles tillräckligt många inom ämnet ekonomi.

Vad kan då komma att hända med SR och SVT? Timbro och Sverigedemokraterna vill fimpa eller starkt krympa Public Service. Timbro, som är borgerlighetens språkrör, för att bereda plats för nya marknader och SD för att knusa miljömuppar och vänsterfolk som dom tycker utgör snubblande rötter på marchen mot ett enhetligt blont och blåögt svenskt folk som ägnar sig åt stångstötning och folkdans vid en insjö i sommarnatten.

Googla på ”messalliance”!

Eller är det så att Timbro och SD faktiskt hör ihop, måntro?

Rolf Brattström I spooktobers höstmörker

Paradigmskifte

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

RolfVad innebär det som statsministern säger skall ske på det ena området efter det andra?

Trots dom dramatiska pauseringarna och de återkommande adjektiven lyckas han inte åskådliggöra hur mycket bättre det skulle bli med att göra det billigare att bränna fossila bränslen, eller hur långt han är beredd att gå för att tysta den turkiska/kurdiska diasporan i Sverige. Angiverilagen som planeras och som kommer att gå igenom i riksdagen tack vara en korvälskande Liberal rese kommer att splittra många arbetsplatser.

Så här kommer många svenskar att behöva tänka:. ”Om du inte är här på legala grunder har jag

inget ansvar för dig”. ”Jag begår ett brott om jag inte anmäler dig.” ”Jag skall inte i första hand lära eller bota – jag skall hjälpa Åkesson och hans gäng att sortera folk”.

JA, Kristersson, det är ett paradigmskifte du planerar. Du lyckades inte förklara det sist jag hörde dig. Men visst det är ett paradigmskifte. Ett otäckt.

Rolf Brattström

Hets mot folkgrupp.

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

RolfVarför accepterar vi det? För hets mot folkgrupp är det när en man med megafon eldar en koran. Kliver och sparkar på den samtidigt som han med megafon skriker ut att denna skrift är ondskans och elakhetens katekes. Han är skyddad av många uniformerade svenska poliser, utanför vår största moské en fredag när våra svenska muslimer kommer ut från sin fredagsbön. Är inte det, typ, hets mot folkgrupp? Varför har ingen åklagare prövat detta? För vi har väl fritt tänkande åklagare?

Ledarskribenterna i våra dominerande morgontidningar verkar alla gå på SDs linje. Att det här skulle ha någonting med yttrandefriheten att göra. Vilket har gjort mig grymt besviken.

Jag har varit politiskt aktiv sen tidiga tonåren. Aktiv FNL-are mot USAs orättfärdiga och grymma krig mot Vietnam. Vi blev ju ständigt undanskuffade till bakgator när vi ville demonstrera. Särskilt när det var statsbesök av någon muskulös stormakt. Så vad är problemet nu?

Jag skulle skämmas om jag var polis och tvingats skydda dom som vill skända och hata en stor del av svenskarna.

Att slå split och skymfa delar av befolkningen har ingenting med yttrandefrihet att göra. Det är ett klassiskt fascistiskt sätt att nå makten.

Ni välformulerade och självgoda pennans män och kvinnor i position – besinna er.

Rolf Brattström

Har ni tänkt på …..

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

Har ni tänkt på …..

Att fiskarna i de få fiskdiskar som numera finns har väldigt stora ögon,

  • att personalen inte vet vilka fiskar som finns där, vad de heter
  • att torsken bara finns som file’er
  • att orensad strömming, eller lagom stor sill, inte heller finns

Har du funderat på vad det beror på? Magen vill ha fisk men du vill nog inte veta varför utbudet är så ringa. Alla vatten, jorden runt, är på randen av utfiskning, de stora ögonens fiskar fångas på allt större djup. Dom har jätte stora ögon för att de lever på stora djup där det är dåligt med ljus. Länge trodde vi att norsk odlad lax var ett sätt att få oss att kunna fortsätta äta fisk utan att fiska ut haven. Så var det inte, så är det inte. Alla fiskar stora som små, goda eller mindre goda trålas upp jorden runt för att bli mat till laxodlingarna. Eller annat djurfoder. Torsken och andra större fiskar har ingen mat kvar.

Fiskarna, de som fiskar, har ett oproportionellt stort inflytande på samhället, som präster och nykterister är dom överrepresenterade i våra demokratiska församlingar. Den svenska fisknäringen är ganska hobbyartad till 90 % , den resterande 10% består av ett begränsat antal stortrålalare som dammsuger östersjön på strömming eller nordvästafrikas kust på fisk till förfång för den lokala kustbefolkningen. Ironiskt nog tycks utövarna tro att de har Herrens välsignelse. Det är som om de religiösa och fiskarna har slagit sig ihop för att maxa sitt parlamentariska inflytande. Herren ger och Herren tar. Tar den magra proteinfödan från nordvästafrikas kustbefolkning och ger till bigotta käcka gossar från Bohuslän. Så att jag kan äta en skiva kallrökt lax på mitt egenbakade bröd. Det är jättegott.

Nog om det beklagansvärda fisket.

Alla måste vi äta. Alla har vi ett förhållande till mat. Som visserligen varierar över livscykeln. Som barn åt man vad som gavs. När man själv hade barn försökte man få i dom någonting. Ett tag hade vi en lista på olika maträtter på anslagstavlan i köket som inspiration när fantasin tröt. God och varierad mat hör den välmående övre medelåldern till. Den statusskimrande fäblässen för ostron har jag aldrig förstått glädjen av. En saftig hamburgare på nötkreaturets framdelskött kan jag däremot njuta av. Nåväl.

Om man går runt i någon stor livsmedelsbutik oavsett om det är ICA, COOP, Willys eller Lidel och inte är alltför hungrig utan mer i ett filosofiskt moode kan man bli helt nockad av utbudet. Tusentals artiklar. Men se! Om man låtsas att man är en ung student från någon institution som fått uppdraget att kolla hur många råvaror som de facto finns i butiken, då skulle man komma fram till att det inte är särskilt många. Mejeriavdelningens imponerande storlek är ju bara en enda – komjölk. Pastagondolens imponerande metrar är bara vete- och dinkelmjöl och ägg. Ska vi gå vidare till läsk och ölavdelningen – det är socker, några smakämnen, mältat korn och vatten. Och den gudabenådade humlen förstås. Jag återkommer till vatten. Och köttavdelningen, det finn ju bar tre djurslag i praktiken, nöt, gris och fjäderfä. Många detaljer kallas file’, inner eller ytter även hönan anses ha en.

Grönsakerna är ju inte så många även om tomaterna numera finns i åtskilliga varianter. Morötter och vitkål är fortfarande i sina grundformer. Potatis och ris är fortfarande potatis och ris.

Den bländande godisgondolen består ju huvudsakligen av gelantin och socker plus aromämnen och färgämnen. Chokladen har flyttat till finhyllan.

Min avsikt är inte att förminska och förtala vad våra ärofulla butiker försöker sälja på oss utan göra oss uppmärksamma på hur få våra livsmedelsråvaror faktiskt är.

Havregryn, mjölk, lingonsylt och potatis lär man kunna leva länge på. Undrar om vårt civilförsvar vet det. Om det ens finns ett sådant.

Alla pengar för vår överlevnad vid kriser har nog dessvärre gått till JAS Gripen.

Enskede april 2022

Rolf Brattström

Min morbror Tord

Skrivet av Klas Sandberg den . Postad i Kåseri, Rolf Brattström.

minns jag som en liten men kraftfull man med buskiga ögonbryn och plirig blick. Han var sjöofficer och var en man som morfar och mormor var stolta över. När jag hade valt att skriva något om Karl XII någon gång i skolan, minns inte riktigt när men det var före min pubertet, efter att den slog till har jag några års minneslucka innan jag klarat studenten och upptäckte att jag trots mina snuskiga och barnsliga fantasier kunde se och prata med flickor som ville se och prata med mig. Nåväl, då när jag var intresserad av Karl XII kopplades jag ihop med morbror Tord som ansågs vara kunnig på området. Det blev väl inte så mycket hopkoppling egentligen. Vid ett telefonsamtal frågade han mig om jag visste vad hans hustru hette. När jag svarade att han aldrig gift sig blev han imponerad. Det minns jag. Vi pratade antagligen om några slag, Poltava och om hans nederlag och den konstiga exilen i Turkarnas rike. Men det minns jag inte mycket av. Många år senare när jag seglandes hälsade på min gamla mormor på ett förhyrt ställe i skärgården tillsammans med en flickvän stötte jag på honom igen. Morbror Tord. Vänlig och artig och charmant mot min flickvän. När vi efter några timmar skulle segla vidare stod Tord längst ut på den smala plankbryggan och kommenderade. Det var ju bara att lägga loss, dra sig ut till draggen hala upp den och sätta focken så man fick fart ut ur viken. Vi log båda försiktigt åt kommendörkaptenens högljudda råd från bryggnocken.

Ytterligare några år senare när jag bodde på studenthem nära Värtahamnen och kom att umgås mycket med andra studenter från olika bakgrund minns jag en trevlig, några år äldre man som läste på KTH som någon slags fortbildningskurs på sin marinofficersutbildning. Jag minns inte vad han hette men han var blond och hade ett smittande leende. På den tiden satt man inte sällan lite för länge på en efterfest med lite för mycket vin och förundrades att natten utanför det lilla studentkökets fönster bleknade till morgon. Vi pratade politik. Obevandrad som jag var, och är i politisk teori lufsade vi runt i dagspolitiska frågeställningar. Jag minns att jag nyktrade till när han tydligt sa att folk är för okunniga för att styra samhället. Dom vet inte vad som verkligen krävs. Det behövs experter, akademiker , för att beräkna behov av mat, infrastruktur, att optimera intelligensians inflytande – ”för allas bästa”. Jag försökte lamt fråga om han inte trodde att elitens styre skulle kullkasta grunden för själva demokratin. Demokratin är ju kanske inte så rationell och effektiv men är ju ändå en förutsättning för att samhället skall hålla ihop försökte jag. Då tittade han på mig med en både road och lite överlägsen min. Jag var för trött för att käfta emot men minns att jag fann en viss förklaring i tanken på att hans ideologiska självsäkerhet kom från samma gunrum som min morbrors.

Idag läste jag en artikel på DN Debatt av kommendör Lars Wedin och förre konteramiralen Odd Werin om att Ryssland utgör ett akut militärt hot mot Sverige. Dom övar med landstigningsfartyg som om de förbereder ett kuppanfall för att besätta Gotland. De anser att vi förstärker Sveriges försvar alldeles för långsamt. Att statsminister Magdalena Andersson inte prioriterar landets säkerhet. Dom vill ha mera folk, nya fartyg och förstärka försvaret av Gotland med ytfartyg, ubåtar och stridsflygplan. Dom vill öva mer med NATO. De skriver att Ryssland och diverse ”fredsvänner” försöker destabilisera Sveriges ledning genom desinformation och propaganda. Inte minst på sociala medier. Att ha en annan uppfattning om det geopolitiska läget verkar de uppfatta som opatriotiskt.

Ryssland med Putin i spetsen förefaller med all tydlighet gå mot ett auktoritärt odemokratiskt styre där opposition mot makteliten straffas med förbud, fängelse och mord. Ja, det är läskigt och oroande. Men jag tror inte lösningen kommer från Karl XII vurmande marinofficerare som pekar och talar högt från bryggnocken.

Vad tror du?
4/1 2022
Rolf Brattström